När julafton är över återstår ofta en hög av papper, wellpapp och kartong. Under mellandagarna passar många på att återvinna.
– Nu är det mest kartonger efter alla paket. Det är ju förpackningar till allt. Sen är det mycket överblivna elgrejer och gamla datorer, säger Simon Thunström vid Målserums avfallsanläggning i Västervik.
Några granar har också gjort sitt.
– De ska helst inte gå till brännbart utan läggas bland riset. Sedan flisar vi ner det och använder till kompost, säger Simon Thunström.
En bit längre bort studsar ljudet upp från väggarna som smällskott när metallskrotet landar mot containerns innanmäte. Här samsas en begagnad strykbräda med ett blänkande serveringsfat i guld, förbrukade glasögon och en rostig cykel.
Marianne och Olle Klavebäck hivar porslin. Några tallrikar, en blå kopp, en sprucken skärva.
– Jag har köpt nytt och då vill jag inte ha kvar det gamla. Man måste rensa, för barnen vill inte ha det, säger Marianne Klavebäck.
– Jag slänger allt. Sen när vi kommer hit brukar det vara vissa saker hon vill ha kvar, säger Olle.
Varför slänger ni?
– Vi köper för mycket. Man blir så påverkad av reklamen, det är så lockande. Sen märker man att man inte behöver det, säger Olle.
Ett antal saker ligger kvar i bagageluckan. Diskussion utbryter. Vad ska slängas och vad kan sparas?
– Det här sista chansen att få behålla något, skojar Olle, som hävdar att han är slänga och Marianne spara i konstellationen.
Ett diskställ ryker, medan en fot till en teveapparat får stanna. Kvar ligger en liten figurin.
– Den är söt tycker jag, säger Marianne och tvekar.
Lisbeth Kullberg jobbar på återvinningscentralen och guidar återvinnarna när det behövs.
– Kartong hamnar ibland i brännbart. Folk tänker väl att det brinner ändå, men det ska ju bli till nya kartonger. Man får vara med och ha lite koll, säger hon.
– De som bor i villa och fritidshus får komma hit tio gånger per år, och och de som bor i lägenhet sex gånger per år, säger Lisbeth Kullberg.
Det tycker Per Jakobsson är bra.
– Vi utnyttjar de tio gånger per år som man får åka hit, och vi källsorterar hemma också. Jag tycker att det är utmärkt med källsortering, säger Per.
Han och frun Marianne Jakobsson har passat på att rensa.
– Vi slänger lite saker som vi inte behöver och som inte fungerar längre, glas, en gammal lampa, lite sånt, säger Per Jakobsson.
Och hur blev det då med Marianne Klavebäcks figurin?
Jo, den åkte till slut.