?Det är bonusen som håller oss igång?
Det är pengarna som gör att arbetarna på Electrolux orkar jobba.
Uppgiven. 59-åriga Kristina Nilsson är bekymrad. Mest för hur det ska gå för hennes barn, son och dotter, som också jobbar på fabriken. Som ensamstående fruktar hon också den sociala biten. Det är mellan 7 och 16 jag har mitt sociala liv, säger hon.
Foto:
? Det här är bara början på det stora eländet, säger en arbetare som sitter och fikar bredvid en gigantisk gravsten vid personalingången.
Trots att flytten till Ungern har börjat och personalstyrkan minskat så produceras det dammsugare som aldrig förr i Västervik.
? Det är bonusen som håller oss igång, säger Maj-Britt Klingler, Inger Karlsson och Peter Stenberg som har tre respektive två månader kvar att jobba.
Efter nedläggningsbeskedet i våras rasade produktionen. När företagsledningen lockade med en bonus på 5?000 kronor i månaden ökade arbetstakten. Den senaste tiden har man till och med varit tvungen att ta hjälp av bemanningsföretag för att få personal.
? Visst är det en billig morot att locka med 5?000 kronor extra i månaden när man vet vad cheferna får i bonus, säger Peter Stenberg.
? När företaget går med 160 miljoner i vinst, tillägger Inger Karlsson.
Arbetslusten och glädjen är borta för länge sedan.
? Det man kämpar för nu är att få högre a-kassa när man blir arbetslös, säger arbetarna.
Det största orosmolnet är hur de ska klara sig ekonomiskt när de blir arbetslösa.
Maj-Britt Klingler, 60 år, har blivit erbjuden avtalspension, vilket innebär 75 procent av lönen.
? Jag vet inte om det går att leva på det. Går jag istället på a-kassa får jag i alla fall 80 procent.
Det här är också ett sätt för företaget att komma billigt undan. Electrolux utnyttjar det svenska systemet, menar de.
? Det är dåligt att inte företaget kan ställa upp mer för dem som jobbat så länge, säger Peter Stenberg.
Förutom ekonomin är de flesta bekymrade för den sociala biten.
? Vi har jobbat så länge ihop och är väldigt sammansvetsade, säger Maj-Britt, som varit på Västerviksfabriken i 35 år.
Ilskan, bitterheten och chocken har lagt sig, även om det fortfarande sitter många hatiska och provocerande bilder på väggarna. ?Stråbergs höga bonus vårt förfall?, står det på en affisch.
Stämningen i fabriken är dämpad. Många är uppgivna. En av dem är 59-åriga Kristina Nilsson som ?bara? har jobbat i 14 år på fabriken.
? Det jag bekymrar mig mest för är hur det ska gå för mina barn.
Kristinas dotter och son jobbar också här.
För Maj-Britt Klingler har det varit skönt att ha mycket att göra, att slippa tänka på framtiden.
? Innan semestern var det fruktansvärt, säger Maj-Britt Klingler.
Trots att många i personalen har mått mycket dåligt, sedan nedläggningsbeskedet, har inte sjukfrånvaron ökat.
? Det gäller att passa på att jobba nu medan man har jobb, resonerar personalen.
Så jobbar vi med nyheter