"Den tanklösa stadsbefolkningen"

1952 blev ett mörkt år för traktens bönder, kan vi läsa i VT den 2 januari. Skördeförlusterna förmörkade deras tillvaro. Stora kvantiteter vattendränkt spannmål gav dålig förtjänst. Flera prominenta personer fick på första sidan ge sin syn på förutsättningarna för näringslivet och jordbruket 1953. Greve Wolter Stackelberg på Stensnäs i Uknadalen, hade av tidningen ombetts, "att kort och koncis framlägga sina synpunkter på jordbrukets betingelser för 1953". Stackelberg uttalade sig i egenskap av vice ordförande i hushållningssällskapet. Han skrev själv och det var väl kanske inte så kort. Snarare - mångordigt - men kärnfullt: "Trots övermänskliga ansträngningar har jordbrukaren, hans hustru och barn på grund av ogynnsam väderlek i år inte kunnat fylla de lador varur svenska folket skall äta, skrev Stackelberg. Greven fortsatte att beskriva en ekonomisk katastrof och varnade det "tanklösa folket", speciellt den okunniga stadsbefolkningen för att inte begripa jordbrukets problem och förstå vad de dåligt plöjda tegarna skulle få för konsekvenser. Nöjeslivet blomstrade däremot. Tidningen är fylld av annonser till traktens olika danspalats av varierande elegans. Och på Palladium kunde man se "Viva Zapata" med Marlon Brando i huvudrollen som den mexikanske revolutionshjälten. VT:s recensent, signaturen New, beskrev hänförd "ett flammande frihetsepos" - "om ett blodfullt drama om den primitive bonden och revolutionshjälten". In-och utrikestelegram blandades, som brukligt vid den här tiden, med de lokala stoftet. VT uppmärksammar bland annat en präst i Värmland som fått 30 dagsböter á 7 kronor, sedan han slängt ut två damer från kyrkan på grund av deras "obehärskade prat". Han kan väl tacka sin lyckliga stjärna att han aldrig fick uppleva mobiltelefonernas terrorvälde. Vi väntar på en repris - att någon präst tappar besinningen när helgmålsringningen ackompanjeras av någon käck ringsignal i herrens hus. På sista sidan slår en folkskoleinspektör från Hälsingborg larm: Lymmelaktigheterna i skolorna knäcker ofta lärarnas nerver, hävdar han. Det låter som vi har läst det förut... På hemmaplan kunde Gamlebys bandysupportrar glädja sig åt att man slagit ärkerivalen Gunnebo på Tjustvallen med klara 5-0 på nyårsdagen. På "kalas-isrektangel" hade hemmaspelarna krossat gästerna redan i första halvlek konstaterade VT:s båda utsända; signaturen S-n och Berget som skrev en krönika och berättade om drabbningen som setts av drygt 400 åskådare. Åtvidabergs-institutet lockade i annonser folk att börja en kurs i maskinskrivning och maskinräkning. De presenterade en världsnyhet, som skulle göra de unga förhoppningsfulla till snabbare och bättre maskinskrivare. En Halda skulle vara vägen till lycka och framgång. Det var ett något så antikt som en reseskrivmaskin. Vi gissar att det känns som stenåldern för dagens dataekvilibrister. Men för en gravt medelålders man som fortfarande kan tugga maten med egna tänder väcker de minnen från de unga sälla åren då skrivmaskinen var vårt arbetsredskap. Vi minns med oförblommerad lycka, känslan av salighet när vi kunde riva det ena manusbladet efter det andra ur maskinen och skicka de vidare till sättning eller papperskorgen.

"Den tanklösa stadsbefolkningen"

Året 1953 hade just ringts in. Tjustborna hade vaknat till en ny dag och ett nytt år. Framtidstron var stark. Även om orosmolnen från fjolårets katastrofskörd fortfarande dominerade Västerviks-Tidningens första sida.