Om han återvänder till Turkiet som han kommer ifrån ursprungligen blir han dödad.
Det säger han i alla fall själv.
I Sverige är han inte välkommen. Åtminstone inte enligt de beslut som Migrationsverket och Migrationsdomstolen har tagit.
Han får inte asyl och ska lämna landet.
När VT träffar honom vid två tillfällen berättar han att han är orolig. Men han visar upp ett gott humör, och han ser pigg och frisk ut. Men han är smal om än inte mager. Han har ett fast och vänligt handslag, och hans blick är stadig och levande under samtalen. Den lilla tältplats han har iordningjort är prydlig och välordnad. Han har petflaskor med vatten, en kaffekanna och olika plastpåsar med saker i.
Hans historia är komplex, och under den tid VT träffar mannen är den dessutom svår att till sig i sin helhet. Det beror åtminstone delvis på att mannen inte talar flytande engelska. Men historien är också i sig full av intrikata vändningar, och den är svåröverskådlig.
Anledningen till att mannen tog sig till Sverige från Georgien, via Lettland för tio månader sedan, beror på att något allvarligt har hänt i Turkiet, och som det verkar i orten Antalya. Men han nämner andra ortsnamn både i Turkiet och i Georgien också. Också där tycks problem ha uppstått.
Men det är alltså oklart exakt vad som har hänt.
De knappa uppgifterna har inte blivit bekräftade från Turkiska myndigheter.
Men mannen ska på något sätt ha blivit behandlad, alternativt ha uppgifter om en psykiatrisk metod.
– Den är väldigt farlig, säger han.
Han tillhör folkgruppen lazerna, som framförallt bor längs Svarta havskusten i Turkiet och Georgien.
Hur det än är med hans historia, vad han än har gjort, oavsett vilka som anklagar honom, och vad han än är på flykt i från, bor och lever han just nu under svåra omständigheter. Det är ännu varmt i solen, men för eller senare kommer hösten och mörkret. Hur han klarar sig då, och om han ens är kvar i Västervik vid det laget, kan bara framtiden visa.
VT når presschefen på Migrationsverket Fredrik Bengtsson. Han känner till fallet.
– Det är inget konstigt med det här. Att han bor i tält är hans eget val. Vi tillgodoser med boende, men man får välja själv, säger han.
Mannen berättar att ni har hans pass, stämmer det? Han vill ha tillbaka det.
– Ja, när man ansöker om asyl tar vi passet och om vi ger besked om att en person ska få stanna får denne tillbaka det. Om det blir avslag får personen tillbaka det när det är dags att återvända till Turkiet. Detta enligt lagen.
Har Migrationsverket kontakt med mannen?
– Ja, våra dokument visar att vi har haft kontakt med honom flera gånger under augusti. Han har inte avvikit.
Något hopp om att stanna finns det inte för mannen i tältet som det ser ut just nu. Men han har förhoppningar om att ta sig till ett annat land.
– Anledningen till att jag kom till Sverige är att landet är en demokrati. Det är viktigt. Jag har kollat upp Kanada, kanske kan jag åka dit, säger han.
Men för att ta sig dit behöver han sitt pass. Och för att få Migrationsverkets godkännande att ta sig till ett annat land utöver Turkiet måste han visa flygbiljetter och giltig orsak till resa.
Annars befaras han bara komma tillbaka.
När vi skiljs åt, det där fasta handslaget och "tack" samt "hej då". Den orolige men samtidigt glade flyktingen står ensam kvar vid sitt tält. Han ser plötsligt ut som den lille pojken på skolfotot han precis har visat.