Den ryska civilisationen i kamp med sig själv

Årsskiftet innebär högsäsong för planering. En som inte längre förutsäger vad som komma skall är Samuel Huntington, professorn från Harvard som blev världskändis med sin tes om civilisationernas kamp. Huntington avled på julafton, 81 år gammal. Fejden lär fortsätta om hans spådom att krig framöver inte orsakas av rivalitet mellan nationalstater om pengar, land och ideologi utan i stället av skillnader i religion, historia, språk och tradition, det som kännetecknar en civilisation. Huntington delade in världen i åtta större civilisationer: en västlig, en kinesisk, en japansk, en latinamerikansk, en hinduisk, en islamisk, en slavisk-ortodox och en afrikansk.Han hävdade att väst är under försvagning och att försök att sprida dess värderingar leder till onödig konflikt. Därför var han emot kriget i Irak, desto mer som den hetaste fronten i civilisationskampen skulle vara just den mellan väst och islam. Huntington kallas ovetenskaplig, och farlig. Denne fridsamme forskare uppfattades ge argument åt dem som anser att människor med olika "civilisation" inte bör blandas. Ett budskap som uppenbarligen väcker intresse. Hans bok från 1996 om framtidens konflikter är översatt till 39 språk.Att Huntington placerade Ryssland i en egen civilisation kanske smickrar de ryska makthavare som gillar att markera mot väst. Under 2008 blev Georgien-kriget (för Ryssland av president Dmitrij Medvedev jämställt med 11 september för USA) ett tvisteämne. Men trots stora ord i den konflikten lär den ekonomiska krisen och det till denna kopplade oljeprisraset betyda mer för relationen mellan väst och Ryssland. Finansminister Aleksej Kudrin sa häromdagen att 2009 blir det värsta året sedan andra världskriget. Ryssarna har då nog svårt att då tro på försäkringarna om att det sparats i ladorna under de feta åren så att löner, pensioner och sociala förmåner inte påverkas. Budgeten 2009 baseras på priset 95 dollar per fat olja. Det har varit nere i hälften. Inflationen ligger på 13 procent och spås förbli hög, extra illa i ett land där människor har i färskt minne hur inkomster och besparingar urholkats av rubelns fall. Kreml styr rysk politik med käpp och morot. Käppen används så snart en ansats till ett politiskt alternativ kan skönjas. Exempel på moroten är att en tidigare ledare för det liberala partiet Högerkrafternas förbund, de svenska moderaterna närstående, nyligen tackade ja till premiärminister Vladimir Putin erbjudande att bli guvernör i en provins. Där tror han sig kunna verka för förändring, inom ramen för systemet. Att utmana öppet, som i en demokrati, är verkningslöst. Det finns en annan sorts "opolitisk" opposition som Kreml har mindre koll på. Pensionärer demonstrerade för ett par år sedan mot att förmåner, som billigare resor i kollektivtrafiken, skulle ersättas av ett kontantbidrag. Nu har det varit oroligt i en del städer i Fjärran östern där bilister protesterat mot höjda tullar på import av begagnade bilar. Den nyss så populäre Putin fick klä skott för missnöjet, förhoppningsvis en nyttig erfarenhet. En svagare ekonomi påverkar även utrikespolitiken. Mindre pengar betyder mindre inflytande, oavsett om det gäller Kremls älsklingsprojekt, att skrota Nato och en hel del annat, eller finansiera en gasledning genom Östersjön. Optimisterna tror att en ekonomisk kris som drabbar alla kan dämpa andra konflikter. Pessimisterna är av motsatt uppfattning. Fast på en punkt kan vem som helst gratulera Ryssland till utvecklingen 2008: Antalet nyfödda fortsatte öka. Den tidpunkt då ryssarna dör ut har förskjutits ett stycke in i framtiden.

Den ryska civilisationen i kamp med sig själv

I årets första utrikeskolumn tar Bo Ture Larsson upp Ryssland och den ekonomiska och politiska situation som råder där.