Sohere öppnar dörren försiktigt i den lilla lägenheten för asylsökande i Totebo. Över en kopp svart kaffe berättar hon den otroliga historien om hur familjen, som är ättlingar den avsatta kungaätten Senussi, lyckades fly från Gaddafis terrorvälde i Libyen. Det här strax innan revolten startade. År av Gadaffis terror mot familjen gjorde att de till sist kunde fly med falska pass, först till Turkiet och sedan till Sverige och Totebo..
Idag är hennes man, prins Senussi Al Zouber Al Senussi i Stockholm för att möta några vänner, motståndare till Gaddafi. Med sig på flykten har de familjens övriga två barn, dottern Ratag, 11 år och Mohamed, 9 år.
- De mår så bra nu, och är inte rädda längre. De trivs bland sina skolkamrater, de skrattar och ler. Det gör mig lycklig, säger Sohere.
Men så tänker hon på sonen Zouber, som också är prins enligt familjetraditionen. Alla kontakter med Libyen är brutna. Hon vet inte hur han mår.
- Jag hoppas han är kvar hos min mans mamma i Benghazi.
Sedan berättar hon om år av terror mot familjen i deras hemstad Benghazi, den näst största staden i Libyen. Mannen har suttit i fängelse under många år i olika omgångar. Kungafamiljen Senussi störtades av Gadaffi och hans anhängare 1969. Flera av kungaättlingarna har flytt landet och finns på flera håll i Europa och USA. Men Sohere och hennes familj blev kvar och har inte lyckats fly, mycket på grund av makens tid i olika fängelser.
- Jag har ensam fått försöka försörja familjen genom att undervisa i hemmet, som jag aldrig har kunnat lämna. Mina barn har inte kunnat gå i skolan och jag har inte haft en chans att få jobb utanför hemmet.
Till sist återstod en desperat väg att fly det hon kallar Gadaffis terrorvälde.
- Jag sålde vårt hus och använde pengarna för att skaffa falska pass. Men vi kunde bara få fram fyra pass. Då valde min äldste son att stanna kvar. Han sa att det bättre om pappa följer med, han har större chans att hjälpa honom ut, i stället för att hans pappa skulle stanna kvar.
Så kunde Sohere och hennes två yngsta barn resa till Turkiet, det enda land där det inte krävdes visum. Maken skulle följa efter så snart han kunde.
Efter några veckor kunde han förenas med familjen i Turkiet. Familjen valde att försöka ta sig till Sverige, ett land man hade hört talas mycket gott om och där de kunde finna säkerhet. Genom olika kontakter kunde de fly i lastrummet på olika lastbilar genom Europa och till Malmö strax före jul.
- Du kan inte ana vilken glädje vi kände när vi stod på svensk mark. Jag kände mig fri och säker, berättar Sohere.
Nu kan hon tala fritt om Gadaffi, en "orm" och en mycket ondskefull människa, säger hon. En farlig man för folket, som fått stå ut med hans våld och lögner i 42 år.
Hon följer händelseutvecklingen i Libyen noggrant genom Internet, framför allt tv-kanalen Al Jazeera, där nära släktingar till maken har framträtt för att kommentera det som sker. Bland annat har Muhammad Al Senussi, som skulle ha varit kronprins om landet fortfarande hade monarki, från London talat om det pågående våldet mot folket.
Sohere väntar på att barnen ska komma hem från skolan i Totebo.
- Jag blir glad när jag ser hur bra de mår nu. Min son vill ha en hund. I Libyen hade han skräck för hundar. Det hände ofta att Gadaffis poliser gjorde nattliga räder mot vårt hus med sina hemska hundar.
Sohere vill inget annat än att stanna i Sverige, oavsett vad som händer i Libyen framöver.
- Här är den plats vi kan känna oss säkra.