I gymnasiets korridorer hörs skrik, sång och tutor. Elever som i morgon inte är elever längre går omkring i vita klänningar, svarta kostymer och studentmössor. I cafeterian där studentminglet hålls i år på grund av förmiddagens regn dricker de cider och äter kex med ost och frukt. Vid några bord sitter studenter och pratar med varandra, vid ett annat sitter ett stort gäng med en stor stereo. Elever sjunger med i musiken och några dansar. Om några timmar ska de springa ut från skolan, in i framtiden.
Klockan är ett, om några ögonblick ska de första klasserna springa ut från Västerviks gymnasium. Innanför dörrarna till utgång A4 står medieeleverna. En stor del av dem kommer antagligen ha pip i öronen imorgon, alla klasser tävlar om vilka som kan höras mest med tutor, visselpipor och skrik. Eleverna bankar på rutorna, de skriker och hoppar på stället. Efter tre år på gymnasiet vill de ut i friheten som bara studenten kan ge. Så öppnas dörrarna och MP08 får äntligen springa ut.
- Vi kan inte fota, kameran får vi skrota. Men vi kan dock, men vi kan dock supa hårt som fan! För vi har tagit studenten!
På baksidan av gymnasiet trängs vänner och familjer med varandra för att komma fram och gratulera sina studenter. Sijadin Demiri som sprungit ut tillsammans med sina klasskamrater i Omvårdnadsprogrammet räddningstjänst ger sin systerdotter en stor puss och skrattar.
- Jag är skitglad! Det här är bara roligt.
Det är svårt att prata med de yriga studenterna, de är helt uppe i firandet och har inte tid för tidningen. Det hängs band med alkohol och blommor runt halsen på dem. Lisa Pettersson i samhällsklassen 08c kramar sina nära och kära med tårar i ögonen. Men hon är absolut inte ledsen.
- Det är väldigt mycket glädje! Vi har spelat musik och dansat på borden inne i klassrummet. Ikväll kommer det bli mycket fest med klassen.
Så kommer regnet med besked men trots att en del av dem är blöta som katter är studenterna glada.
När stora torget fyllts av folk i väntan på kortegen har regnet gett plats åt en varm sol. Det hörs när kortegevagnarna, höskrindorna och lastbilarna kommer. I täten kör en vagn med två trumspelare. Sambarytmer fyller staden och studenterna sjunger, dansar och skriker när de vinkar till människorna vid sidan av vägen. De ser lyckliga ut - konstigt vore väl annars - och en del av dem hoppar så mycket att man undrar om vagnarna kommer hålla. Men håller gör de och studenterna åker vidare upp för storgatan och vidare mot resten av livet.