Deckaren omåttligt populär
Svenskarna älskar detektivromanen. Det står klart när man tittar på bokhandlarnas tio-i-topplistor.
På bokhandlarnas tio-i-topplistor är de mest sålda böckerna detektivromaner. Och på senare år har deckarhypen smittat av sig även till barn- och ungdomslitteraturen.
Foto: Anders Steiner
- Det är lite svårt att veta. Men vi har ju blivit så vana vid att det ska hända saker hela tiden. Ungdomar vill till exempel att det ska ske något spännande direkt, helst redan på första sidan, annars tappar de intresset. Många deckare har ett snabbt tempo och bjuder just på spänning redan från första början, säger Kajsa. - Jag tror att själva formen tilltalar oss också. Den är förutsägbar och det är en trygghet, menar kollegan Päivi Rantala. På Svensk bokhandels topplista för november 2008 tillhör runt hälften av alla böckerna deckargenren. Enligt en undersökning som SOM-institutet genomförde förra året av svenskarnas läsvanor hittar man för övrigt de mest ihärdiga deckarläsarna bland människor i medelåldern. Det är närmare bestämt under de hektiska åren mellan 40 och 50 som vi är som mest benägna att läsa kriminallitteratur. Efter 50 fyllda börjar vi läsa romaner igen. Vidare är den typiske deckarentusiasten en person som löser korsord, gärna donar i trädgården och har en tendens att jobba över. Den typiske romanläsaren, å sin sida, motionerar, äter vegetarisk mat och röker inte... Detta är bara några exempel på egenskaper som utmärker deckar- respektive romanläsaren enligt SOM-institutets undersökning. - Det är för övrigt ett välkänt faktum att kvinnor överlag läser mer än män, men detektivromanen tilltalar faktiskt män och kvinnor lika, säger Kajsa Andersson på biblioteket. Skrivs det för många deckare i dag?
- O nej!, säger Kajsa Andersson och Päivi Rantala i kör. - Det tråkiga är väl att man inte hinner med att läsa allt man vill. Men det är ju bara bra att ha mycket att välja på. Det finns något för alla, menar Päivi Rantala. Nu är genrerna inte så renodlade längre. En del deckare handlar lika mycket om karaktärerna och deras privatliv som om själva kriminalintrigen. - Just det att karaktärerna ofta följer med genom flera historier är nog ytterligare en orsak till att deckaren är så populär. Man lär känna karaktärerna och vill veta hur det går för dem, inte bara i jobbet, utan även i de privata relationerna, säger Päivi.
Fotnot: SOM-institutet är centrum för den undersöknings- och seminarieverksamhet som drivs gemensamt av Institutionen för journalistik och masskommunikation (JMG), Statsvetenskapliga institutionen samt Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS) vid Göteborgs universitet.
Päivi Rantala:
- Tre av mina favoritförfattare i deckargenren är Janet Evanovich, Dennis Lehane och Jo Nesbø. De har helt olika stilar sinsemellan. Evanovich skriver rappt och på ett komiskt sätt som gör att man både skrattar och gråter på samma gång. Huvudkaraktären är en kvinnlig prisjägare som arbetar på en borgensbyrå. Hon hamnar alltid i dråpliga situationer.
- Dennis Lehanes böcker är mörkare. De utspelar sig nästan alltid i Bostonmiljö. Miljöbeskrivningarna är oerhört bra. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga. Och han tar ofta upp aktuella ämnen.
- Jo Nesbø är en intressant författare som bara blir bättre och bättre. Det är något speciellt med hans stil men jag kan inte riktigt säga vad det är. Huvudpersonen är en intressant karaktär, en ”outsider”.
Kajsa Andersson:
- Kjell Eriksson och Mari Jungstedt är några av mina favoriter i deckargenren. Erikssons böcker utspelar sig för det mesta i Uppsala. Jag fick hans första bok av min syster i julklapp en gång och fastnade för hans berättarstil. Det är en polisdeckare men man får även inblick i polisernas privat- och känsloliv, deras kärlekshistorier och så vidare.
- Mari Jungstedts böcker utspelar sig på Gotland. Och det är nästan Gotlandsmiljön som gör hennes böcker mest fascinerande. I hennes böcker får man också ett personligt förhållande till dem som löser brottet. Karaktärerna är väl beskrivna. Själva mordhistorierna är inte alltid den viktigaste ingrediensen i berättelsen.