Normalt brukar sista handen läggs vid budgeten för kommande år redan i november.
Av det blev intet. Novembermötet kunde inte genomföras.
Istället fick den sista revideringen göras på måndagskvällen. Den innebar inga kallduschar för fempartimajoriteten med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna och Westerwikspartiet.
Däremot blev det livlig debatt inom några områden. Det här var de hetaste ämnena:
* Den så kallade enprocentaren. Uppdraget att kommunens verksamheter varje år ska hitta effektiviseringar som motsvarar en procent av kostnaderna har debatterats många gånger i fullmäktige. I år var det två saker sdom gav debatten extra bränsle.
Flera fackliga organisationer hade uppmanat att skrota uppdraget. Man upplever att det inte går att effektivisera mer.
Moderaterna, som tidigare varit en hängiven försvarare har bytt fot. Effektiviseringsuppdraget skulle skrotas, däremot skulle ramen justeras med motsvarande belopp. Anledningen är att Moderaterna upplever att det inte är effektiviseringar som görs utan rena sparåtgärder.
Jacob Hoffsten från Socialisterna konstaterade att effekten för verksamheterna blir desamma.
– Fortsatta nedskärningar. Moderaterna byter bara flagg.
Under hela kvällen argumenterade partiet konsekvent mot nedskärningar.
Sverigedemokraterna föreslog en nu modell, som partiet menade liknade hur näringslivet arbetar. Kommundirektören Anders Björlin skulle ges tre år att hitta effektiviseringar motsvarande fem procent.
Socialdemokraterna och Centerpartiet försvarade sättet man arbetat på de senaste åren. De påminde om misslyckade sparuppdrag som genomfördes med tio år sedan. De menade att det är viktigt att vara tydlig med vem som har ansvaret för att besparingarna genomförs, och varnade för vad som kan hända om ett framgångsrikt arbetssätt raseras.
Moderaten Jon Sjölander var inte helt imponerad av den rödagröna budgetdisciplinen.
– De senaste åren har budgetarna legat nära nollresultat. Vi är helt beroende av statsbidrag. Så här kan det inte fortsätta.
* En annan stridsfråga blev den forskartjänst med inriktning mot havsmiljö som fempartimajoriteten vill inrätta. Flera partier var kritiska och ifrågasatte om det hörde till kommunens uppgifter. Tidigare har även anknytningen till det lokala näringslivet, och de vinster tjänsten skulle kunna ge kommunen ifrågasatts.
Det fick fullmäktiges ordförande Sverker Thorén att kliva upp i talarstolen.
– Tjänsten har direkt anknytning till det arbete med vattenmiljön som Västerviks kommun genomfört under många år. Den rör frågor som påverkar en viktig del av vårt näringsliv: Jordbruket.
* En annan stridsfråga blev kampen mot narkotika. Ja, det vill säga ingen politiker sade att narkotika inte var ett stort bekymmer. Striden handlade om ett moderat förslag att göra Västervik till en narkotikafri kommun.
– Förra året hade vi 274 narkotikabrott i vår kommun, sade Harald Hjalmarsson, och konstaterade att de samhällsekonomiska kostnaderna är stora.
Miljöpartisten Anna Bodjo undrade hur Moderaterna skulle nå målet. Hon menade att de flesta redan i dag är eniga om att narkotika är ett problem, och att det pågår ett arbete för att bekämpa problemet.
Hjalmarsson efterlyste nya arbetssätt.
En politiker som var i en ny position var Jonas Jalkteg från Westerwikspartiet. Efter många år i opposition kunde han se hur en partiets hjärtefrågor infriades. Användandet av räntesäkringsinstrumentet swappar avskaffades.