Carl-Gunnar Regin skyndar från receptionen på Tjust Rehab till samlingspunkten för gruppen av pensionärer. En del är på träningscentret för första gången medan andra tränat tidigare. För de flesta är fysisk aktivitet livsnödvändigt för att må bra i vardagen.
Det kan Bosse Sandberg skriva under på. Han har haft sjukdomen sedan 2002 och har precis som flera av de andra tränat via sjukhuset tidigare. Sjukvården erbjuder rehabilitering för kolpatienter – men bara under en begränsad tid.
– Sambon märkte skillnad direkt där hemma när jag slutade och sa åt mig att jag var tvungen att börja igen, säger han och skrattar.
Samtidigt är det på fullaste allvar.
– Träning hjälper jättemycket, men man blir trött fort ändå. Du hör hur jag flåsar, fortsätter han, och kör några hårda tag i benpressen.
Snart är flera igång och testar maskinerna i träningshallen. Motståndet beror på hur mycket man själv tar i, instruerar tränaren Magnus Lantz.
– Det här är träning på ens eget villkor. Känner man att något är obehagligt eller att man inte orkar eller får ont så struntar man bara i just den övningen. Alla gör precis de det orkar, förklarar han.
Här är det i första hand inte magrutor som hägrar – istället handlar det om att bygga muskler som ska hjälpa till att avlasta lungorna. Av någon anledning som inte är helt klarlagd förtvinar också musklerna snabbare hos kol-patienter än hos den som inte har kol.
Carl-Gunnar Regin hoppas också att träffarna varje onsdagsförmiddag ska fylla en social funktion. HjärtLungfonden har sponsrat med träningskort för tillällena, en form av "uppstarts-sponsring". Gruppen är öppen för alla, men för att träna till subventionerat pris ska man vara medlem föreningen
– Det kan vara skönt att prata med och träffa andra som är i samma sits. Och sen är det klart att vi ska ha roligt också! Det är min förhoppning.