De svagaste ledarnas helg

Bland riksdagspartiernas partiledare framstår, åtminstone för mig, Kristdemokraternas Göran Hägglund och Socialdemokraternas Mona Sahlin som de i särklass svagaste. För Kristdemokraterna hänger partiets fortsatta existens som riksdagsparti delvis på partiledarens attraktionskraft. För Socialdemokratin handlar det om huruvida partiet ska återta sin av Gud givna rätt att leda Sverige - åtminstone verkar en del socialdemokrater se det så. Jag har på ett vis svårt att förstå att Hägglund som person inte lockar fler väljare. Denne sansade och behaglige partiledare som företräder åsikter som väldigt många svenskar sluter upp bakom borde locka fler människor att bli intresserade av partiets politik. Men han driver på en förändring av KD till att bli ett allt mer utslätat parti. Sådant gillas inte. Partier måste ha en särprägel för att överleva. Opinionssiffrorna är dystra och petningen av EU-kritikern Lennart Sacredéus från fjärde plats på EU-listan i provvalet till en skamvrå långt ifrån listan, väcker inte någon entusiasm - tvärt om. Sacredéus är en kristdemokrat av den gamla stammen och skulle säkert irritera många men också väcka många människors gillande. Om man inte är hatad blir man heller inte älskad, eller hur det nu brukar heta.Interna personkonflikter intresserar inte väljarna i någon större omfattning, men när det handlar om en underdog som dessutom har ett stort stöd bland partiets kärntrupper är det kanske en annan sak. Kristdemokratin måste hitta tillbaks till sina rötter för att få stanna kvar i riksdagen. Det är trångt i mitten - partiet skulle kunna inta en högerytterposition i värdefrågor men verkar veja för den politiskt korrekta opinionen.För Mona Sahlin blev den första tiden som partiledare ganska fantastisk. Opinionssiffror som på Ingvar Carlssons och Palmes tid. Vilken revanch. Tänk att en gång varit så nära partiledar- och statsministerposterna, bli petad på grund av några kontokortköp och få komma tillbaka. Nu har dock allvaret börjat. I och med att Socialdemokraterna inledde ett organiserat samarbete med Miljöpartiet och sen också Vänsterpartiet har S tappat stöd i opinionen. I början, när det gick bra, var det få som kritiserade Sahlin. Nu kommer kritiken slag i slag. Kritik från facken att Vänsterpartiet till en början var utestängt från samarbetet. Sedan det radikala Skånedistriktet som krävde att partiet ska backa från principen att hålla på budget- och utgiftstak. Vad som sker med socialdemokratins politiska kurs har vi ingen aning om. Att Sahlin inte riktigt har mandat för sina visioner verkar dock vara ganska tydligt.Så samlas då kristdemokrater och socialdemokrater, var för sig, för att anta Europaprogram och vallistor. KD stryker en EU kritiker från listan, socialdemokraterna sätter dit en på förstaplats - partisekreteraren Marita Ulvskog. Som vid alla andra partievenemang är kampen om det mediala utrymmet stor. Vem som vinner pr-kriget i helgen är ganska givet. Det socialdemokratiska pr-maskineriet är svårslaget. Men bjuder KD på rejäl dramatik kan det säkert gynna partiet direkt i form av mediautrymmet. Ett riktigt hett drama skulle säkert också på sikt kunna lyfta KD i form av en spetsigare och tydligare politisk kurs.

De svagaste ledarnas helg

Till helgen träffas socialdemokrater och kristdemokrater vid var sitt stort partievenemang. Det är två partier med stora problem som möts. Om detta skriver Ola Mårtensson i dagens kolumn.