De som inte gillar Martti Ahtisaari

Norska nobelpriskommitténs val av mottagare av fredspriset brukar ifrågasättas. Så också nu när Martti Ahtisaari, Finlands president 1994-2000, hedras för sitt arbete under 30 år för att lösa internationella konflikter på flera kontinenter. Ahtisaari har åtskilligt på meritlistan som inte är kontroversiellt, när han som i Namibia, indonesiska Aceh och Nordirland, arbetade med parter redo att sluta fred och kapabla att hålla avtal. Nej, olåten beror på ett misslyckande. 2005 fick Ahtisaari i FN-uppdrag att ta fram ett avtal om Kosovos status. Kosovoalbanerna ville ha en egen stat. Serberna sade sig vilja ge allt, utom detta. Ahtisaaris slutförslag om "övervakad självständighet" fick ja bara av albanerna. Därmed var det fortsatt låst även i FN:s säkerhetsråd, där Ryssland företrädde den serbiska ståndpunkten. 17 februari i år utropade Kosovo ensidigt sin självständighet. 50 stater har erkänt den, senast Makedonien och Montenegro. Men det finns över 190 stater i FN och de flesta vägrar alltså ännu, däribland Ryssland, Kina och Spanien. Nyligen beslöt FN:s generalförsamling, på begäran av Serbien, att Internationella domstolen i Haag skall uttala sig om huruvida Kosovos självständighet är förenlig med folkrätten. Beslut väntas dröja ett par år. I fråga om Kosovo får Ahtisaari klä skott för kritik som borde riktas åt annat håll. Han har blott varit bärare av ett för serber bittert budskap, om den katastrof deras ledare orsakat. Ahtisaari är realist. "Vill ni vinna eller vill ni ha fred" är hans grundfråga. Alltså - en svagare part måste kunna överväga att ge efter.Det händer att Ahtisaari förklarar bakgrunden till sitt internationella engagemang med att han tillsammans med 400 000 finländare flydde från Karelen när Sovjet anföll 1939. Han och Finland vet vad krig, flyktingskap och hårda fredsvillkor är - en sanning föga smickrande för ryska ledare typ Vladimir Putin, när denne indirekt försvarat Stalins erövringskrig genom att beklaga Sovjetunionens sönderfall. Dessutom: Nu när Kreml åter är på offensiven för en ny säkerhetsordning i Europa, utan Nato, vill Ahtisaari att Finland skall gå med. Han säger att det är nödvändigt för att Finland skall kunna sköta sina fredsbevarande uppdrag. Ett finländskt medlemskap vore inte riktat mot Ryssland, säger han. Men det är ju precis vad Moskva anser. Ahtisaari säger att erfarenheten lärt honom att varje konflikt är speciell. Därmed skulle Rysslands erkännande av Sydossetiens och Abchaziens utbrytning ur Georgien inte, som Kreml vill, kunna härledas ur Kosovos skilsmässa från Serbien. Kreml vill vattna ur OSSE (organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), född i Helsingfors 1975. OSSE har nämligen uttalat för Kreml ovälkommen kritik mot hur val hålls i Ryssland. Ahtisaari anser däremot att regionala organisationer som OSSE, liksom Nato och EU, är vitala komplement till FN. Han beklagar att EU försvagats i FN. Alltfler länder röstar med "alternativa poler", som Ryssland och Kina, med en annan syn än EU på demokrati och mänskliga rättigheter. Med uppräkningen ovan av skillnader är det uppenbart varför det officiella Ryssland inte är förtjust över Nobels fredspris till Ahtisaari.Oförblommerat uttrycks det av Dmitrij Rogozin, rysk ambassadör vid Nato:- Jag kan inte begripa för vad man ger Ahtisaari Nobelpriset - han är upphovsman till en hel rad handlingar som syftat till att förvränga och bryta mot folkrätten och besluten i FN:s säkerhetsråd.

De som inte gillar Martti Ahtisaari

Dagens utrikeskrönika av Bo Ture Larsson behandlar varför valet av mottagare av årets fredspris kritiseras, trots många lyckade insatser.