De skilda perspektiven förgyller

De svenska partierna ingår i större gemenskaper i Europaparlamentet. Moderater och kristdemokrater ingår i den konservativa och kristdemokratiska gruppen - Europeiska folkpartiet, EPP.

Gudrun Brunegård (KD) Arkivbild: Anders Steiner

Gudrun Brunegård (KD) Arkivbild: Anders Steiner

Foto: Anders Steiner

Västervik2009-06-04 00:06
Med endast ett par dagar kvar av valrörelsen 2009 har valtemperaturen stigit något i jämförelse med för ett par veckor sedan. Men riktigt hett har det väl inte blivit. För att anknyta till Rola Brentlins kolumn i går så har EU-valet allt mer blivit ett personval. Under de senaste veckorna har jag träffat två kvinnor som driver sina valkampanjer - med olika medel och utgångspunkter. EU-parlamentarikern Anna Ibrisagic (M) är andranamn på sitt partis lista och Vimmerbybon och landstingspolitikern Gudrun Brunegård är sjättenamn på Kristdemokraternas lista. I EU sitter moderater och kristdemokrater i samma partigrupp. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att de röstar lika i alla frågor. Partigrupperna i EU-parlamentet är betydligt lösare och partipiskan inte alls lika hård som här hemma i vår egen riksdag. Möjligheterna att rösta "efter eget huvud" är mycket större och arbetet i parlamentet handlar i mycket högre utsträckning om att hitta kompromisser mellan personer och allianser.Utgångspunkterna är olika. Anna Ibrisagic är EU-parlamentariker, driver framförallt utvidgningsfrågor och sitter med i parlamentets utrikesutskott. Gudrun Brunegård driver sina hjärtefrågor kring Östersjöpolitiken, människovärdet och folkhälsan. Anna Ibrisagic har sitt perspektiv med sig från Bosnien varifrån hon flydde under kriget i början av 1990-talet. Gudrun Brunegård har sitt, inte minst, i från sin tid som skolsköterska. De har i sina olika verkligheter funnit en grund för engagemang och kanaliserar detta genom kandidaturerna till EU-parlamentet. På Gudrun Brunegårds politiska agenda står bland annat att minska alkoholinförselkvoterna, en åsikt Kristdemokraterna driver hårt. Moderaterna vill fortsätta som vi har det i dag. Vem ska ta ansvar för dig? Du själv eller politikerna? Vart ska gränserna dras? De skiftande perspektiven är spännande. Det stora och det lilla. Världen och du och jag. I den konservativa partigruppen som kandidaterna ovan aspirerar på att bli medlemmar av är spännvidden stor och det är högt i tak. De ideologiska motsättningarna är, som jag uppfattar saken, mycket mer intressanta än dem i den svenska riksdagen. Där är det uppenbarligen endast några få borgerliga riksdagsmän som vågar gå emot strömmen och antingen avstå eller rösta emot FRA, för att ta ett aktuellt exempel. Frågan om Turkiets medlemskap i EU delar både den konservativa gruppen och skiljer dessa bägge kandidater åt. Det är en synnerligen svår fråga. Anna Ibrisagic ser positivt på ett framtida turkiskt medlemskap i EU. Överhuvud taget menar hon att utvidgningsprocesser och medlemskapsförhandlingar påskyndar demokratiseringsprocessen för länder som önskar EU-medlemskap. Dessutom menar hon - är det särkerhetspolitiskt oansvarigt att stänga dörrar för medlemskap, precis som att det är viktigt att varje land tar sig in i unionen på egna meriter. Hennes mål är att EU, innan nästa mandatperiod är över, ska ha 30 medlemsländer - alltså 3 fler än idag. Gudrun Brunegård har inte utvidgningsfrågorna som en av sina profilfrågor, men när vi talar om det eventuella turkiska medlemskapet är hon kritisk. Först måste Turkiet visa respekt för religionsfrihet, erkänna och be om ursäkt för folkmordet på Armenier. När landet gjort det kan man se medlemskap i EU som en möjlighet.Just Turikets medlemskap i EU blir ofta en fråga om retorik - bägge ser Turkiets medlemskap som rimligt om ett visst antal krav blir uppfyllda men medan Gudrun Brunegård säger nej i dag och eventuellt ja senare, svarar Anna Ibrisagic ja nu - med förbehållen att landet reformeras. Den ena ser det i första hand ur ett kortare perspektiv, den andra i det längre.Anna Ibrisagic tippar på fem moderata mandat. Gudrun Brunegård på två kristdemokratiska. Det återstår att se hur det går - och vem som blir vald. För att återigen knyta an till Rola Brentlins kolumn i gårdagens tidning - valet blir extra spännande med personvalsinslaget. Det gör också väljarens valmöjligheter större. Den "kryssarkultur" som nu  tagit fart - att valen blir allt mer individuella och att väljare i större utsträckning röstar på personer - bör föras över till valrörelsen nästa år. I kombination med borttagandet av spärrgränser för personval skulle det kunna vitalisera demokratin och göra det möjligt för många fler och annorlunda krafter att under en period få driva politik utifrån sitt sätt att se på Västervik, Sverige och Världen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!