De ser Hallingeberg som navet i Tjust

När VT träffade dem förra gången var de nyblivna föräldrar till Felix, då tre månader gammal. Det var i september 1996.Paret berättar i reportaget entusiastiskt om alla fördelar med livet på landet, och hur de trivs. Att de ville bo kvar i Hallingeberg var självklart.Och det är det fortfarande. Felix har under tiden hunnit bli tolv år och familjen har utökats med Tuva, som är fyra år.Jessica och Fredrik träffades när de båda var 16 år, på Valstadskolan - nuvarande Gamlebygymnasiet. De fann varandra ganska omgående, och har hållit ihop sedan dess.Som 19-åringar köpte de Solberget i Hallingeberg. Först hade de tänkt hyra något, men det fanns inget, så då bestämde de sig för att köpa ett hus i stället. Det har de inte ångrat.- Det beror ju på hur man är som person. Jag ville inte bo i stan och han ville inte flytta in till stan, så vi tänkte: varför inte? säger Jessica.Fastän hon själv växte upp i Västervik, saknar hon inte stadslivet.- Närheten till naturen och att kunna ha djur överväger. Utan djur skulle jag inte må bra.Hon och Fredrik pratar i munnen på varandra när de ska räkna upp alla fördelar med att bo som de gör; enskilt, men ändå med grannar inpå. Hon kan ha sitt grönsaksland. Han kan dra på stereon så högt han vill (- i alla fall när han är ensam hemma). Hunden och barnen kan springa fritt. Det är nära till bad i Kogaren och nära till fina svamp- och bärställen.- Det är livskvalitet för mig, säger Jessica.Att de bor billigt är en annan sak som är positivt med landet. Motsvarande hus i stan skulle kosta minst det dubbla.Nackdelen är förstås alla resor. Fredrik jobbar på Du Pont i Västervik och Jessica på fotoskolan i Gamleby. Barnen går på dagis och skola i Blackstad.Samtidigt tycker både Jessica och Fredrik att de bor centralt, eftersom det går att pendla till jobb åt alla håll från Hallingeberg: till Västervik, Vimmerby, Överum, Gamleby, Ankarsrum, Åtvidaberg och Hultsfred. Kanske Linköping också, om det kniper. Dit tar det en timme.När VT hälsade på förra gången, ville Jessica fortfarande jobba som djurskötare. Hon och Fredrik utbildade sig ju till lantarbetare en gång i tiden, på Valstad.- Vi skulle bli bönder, var tanken. Från början, säger Jessica.- Men så blev det inte, fyller han i.I dag vill ingen av dem arbeta med det.- Det är alldeles för mycket jobb, och för lite pengar. Jag värdesätter fritid mer, säger Fredrik.Jessica har visserligen ett stort djurintresse, men inte så att hon vill satsa på att bli bonde igen, eller ens jobba som avbytare.Däremot har hon allvarligt funderat på att starta hundpensionat, fast inte som heltidssysselsättning då.Om Fredrik och Jessica fick önska något, så vore det att fler barnfamiljer flyttade till Hallingeberg. Felix har en jämnårig kompis ett par kilometer bort. Men annars är det mest äldre personer som bor i trakten, och de hus som blir till salu köps inte sällan av tyskar och holländare, som vill ha fritidshus.- Man hoppas att barnfamiljer ska upptäcka fördelarna med landet. Men går man till jobbet annars, tycker man ju att det är jättelångt att åka tre mil, funderar Jessica.Själva har de vant sig vid pendlandet.- Jag ser inte det som nåt hinder. Det är bara så det är. Vi har ju valt det, säger Jessica.Båda barnen trivs också på landet, fast Tuva skulle vilja ha fler hästar. Helst fem ponnyer. Och tio stora. Hon visar på fingrarna.Felix uppskattar lugnet.- Om jag sover hos mormor och morfar hör man alltid skrik på gatan och bilar som åker. Här är mer lugnt, säger han.Sedan VT besökte familjen 1996 har de hunnit med att utöka huset 35 kvadratmeter, köpa till lite mark och bygga dubbelgarage.Varubussen, Pinos livs, slutade gå i slutet på 90-talet, men affären i Blackstad finns kvar.Fortfarande har familjen Larsson flera djur, även om de har slutat med höns.- Men när jag blir pensionär ska jag ha höns igen. Och ankor. Om jag finge, skulle jag ha djur överallt, säger Jessica.Att de tänker bo kvar i sitt hus i Hallingeberg, råder ingen tvekan om.- Vi bor kvar, va’? säger han.- Ja, det är klart, säger hon.

De ser Hallingeberg som navet i Tjust

Hallingeberg är navet i Tjust. Eller som en sol, där möjliga pendlingsvägar till arbete går ut som strålar i alla riktningar. Så poetiskt beskriver Jessica och Fredrik Larsson sin hemort.