– Folk är hur nyfikna som helst, förklarar Richard Karlsson när vi träffar honom strax före vandringen till den gamla offerstenen vid Hermanstorp.
Karlsson har arrangerat midvinterblot sedan mitten på 1990-talet och i år har omkring 25 personer hittat ut till ceremonin. Nyfikenheten tror han beror på en okunskap: var är det som kan offras egentligen?
– Tanken med ett offer är att man ger något som betyder mycket för en skälv för att få tillbaka något av gudarna, säger han.
Med gudar så avses de gamla asagudarna och Karlsson är noga med att poängtera att inget levande får offras vid sammankomsten i Hermanstorp.
Vad offrar du?
– Pengar och fett.
Det karga vädret gjorde så att de flesta facklorna antingen blåste ut eller knappt kunde tändas. Att mörkret omfamnar gruppen ter sig passande med tanke på att själva ritualen görs för att välkomna ljusare tider:
– Vi samlas hör på årets mörkaste dag. Det är oklart om vikingarna gjorde det exakt denna dag eller om de väntade tills när det blivit ljusare i januari, berättar Karlsson inför blotet.
Såväl kvinnor som män och barn tillhör skaran. Vissa är här för första gången, andra har medverkat vid flera blot.
– Jag tycker mest det är kul mer utstyrslarna, säger Karin Eriksson som tillsammans med elvaåriga Kato Wallman klätt upp sig vikingmannamässigt kvällen till ära.
En annan som klätt upp sig är Herman Karlsson som ej är främmande för blot:
– Jag har varit på blot flera gånger. Skulle kunna tänka mig att det är det femte jag är med på.