Matilda har precis hämtat Max på den föräldradrivna fria förskolan i Västrum.
- Världens bästa förskola, säger mamma Matilda tvärsäkert.
Bägge har tagit lite ledigt från sina jobb i stan och har lite extratid med Max som snabbt hittar husets Ipad och drar igång lite roliga spel och bilder. Uppkopplade på bredband förstås och ett mobilnät som fungerar utan problem.
Platsen är Frälsegården, en liten bit bort från kyrkan och Västrums gamla skola. Hit flyttade familjen från Västervik för tre år sedan. Ett ganska självklart val.
- Jag är uppvuxen här, säger Matilda. Jag är hästtjej och har mina islänningar i stallet hos mina föräldrar en bit bort.
Matilda är lärare på Marieborgsskolan och Fredérick driver reklambyrån Lindström&Römbo. Två stundtals ganska stressiga jobb.
- Det tar cirka 20 minuter med bilen hem till gården, perfekt för att samla tankarna en stund innan man är hemma, säger Matilda.
Fredérick har svårt att hitta något negativt med att bo på landet.
- Det är så mycket lättare att hitta det som är bra.
Han räknar upp en del på den långa listan: Billigare boende, hjälpsamma grannar och bybor, ett lättsamt umgängesförhållande, förskolan, livskvaliteten. Man lånar grejer av varandra och ger goda byggråd.
- Vi går 50 meter från huset, hittar blåbär och gör en smaskig paj.
Jag undrar om de inte får höra tråkningar från stan, att de målar upp en falsk bild av verkligheten, att de romantiserar tillvaron på landet.
- Ja, det gör vi nog, men i positiv bemärkelse. För här är alla verkligen hjälpsamma mot varandra. Vi hämtar andras barn på dagis när det behövs, eller samkör till och från stan. Vi hjälper varandra med allt möjligt. Sedan kanske det kan tyckas vara romantiskt att vi ska fira jul bägge familjerna tillsammans, kanske upp mot 30 personer. Lite som i filmen Fanny och Alexander. Tänk vad fantastiskt att vi kan göra det i ett hus där det finns plats
Fredérick berättar hur han nästa blev skraj när de var nyinflyttade och det ringde på dörren.
- Men det var bara fiskförsäljaren som undrade om vi ville ha något. I stan ringer ju folk först och undrar om man är hemma. Vi har lärt oss att alltid ha fikabröd hemma om någon kommer på oväntat besök.
Matilda fyller på pluslistan just med grannkontakten.
- Vi träffar folk mer här, samtidigt som familjen får mycket mer tid tillsammans. Vi är nog hemma mer än andra. Men det kan ge lite dåligt samvete att vi inte är i simhallen så ofta.
Kompisarna i stan har också lärt sig att hitta ut till gården. För att låta deras barn se på hästarna eller alla de andra djuren som finns hos grannen.
- Vi är som en liten 4H-gård här ute, säger Fredérick.
Han gillar att snickra och har kommit över den första tidens stress med att försöka få i ordning huset så fort som möjligt.
- Nu har jag lärt mig att ta det lugnt, det blir klart tids nog. Jag ägnar i stället mer tid åt Max.
Matilda och Fredérick tvekar inte att rekommendera andra unga familjer att bosätta sig på landet. Alla fördelar väger upp nackdelarna med snöskottning och annat som hör till att driva ett hus på landet.
- Vi saknar inte något, möjligen ett ännu större hus, men det kommer kanske framöver.