De kämpar för svenskheten
Intresset för det svenska språket ökar - i Kina, Japan och Korea! Det berättade fil dr Lennart Limberg i lördags när han var en av två föreläsare på Västerviks museum.
Föreläsare. Birgitta Utas och Lennart Limberg talade i lördags på Kulbacken. Foto: ANDERS STEINER
Foto:
1908 startades föreningen på initiativ av professor Vilhelm Lundström. Namnet blev det något klumpiga "Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet". Men det har man ändrat på. 1979 fick föreningen det lite mindre uppstyltade namnet Riksföreningen Sverigekontakt.
Bakgrunden till föreningens födelse i början av 1900-talet var det kärva klimatet som rådde mellan de nordiska länderna efter unionsupplösning 1905. Samarbete mellan de skandinaviska klubbarna runt om i världen hade spruckit.
I dag jobbar man främst med att bevara det svenska språket. Det gör man på flera sätt med olika former av stöd till skolor och universitet världen över.
- I dag kan man ta studenten på svenska i Nairobi, berättar Lennart Limberg.
På 200 universitet runt hela världen kan man studera svenska. I Asien växer intresset starkt. Det beror givetvis på att handeln har ökat och de kulturella utbytet har blivit större. Men motiven behöver inte alltid vara så rationella.
- En del lär sig svenska för att de vill läsa Astrid Lindgren på originalspråk eller för att de vill veta mera om ABBA, säger Lennart Limberg.
Birgitta Utas är ordförande i Föreningen Svenskbyborna. Hon var dagens andra gäst på Kulbacken. Hon berättade om sin senaste resa till byn i Ukraina där hennes förfäder levde under stora umbäranden. Och det som bor där i dag har inte heller ett lätt liv, lät hon åhörarna förstå.
- Vi försöker bland annat hjälpa dem med kol till daghem och sjukhus, säger hon.
Gammalsvenskby är i dag nästan död på dagarna. De vuxna i arbetsför ålder måste söka sin utkomst utanför byn.
- På dagarna ser man bara barn och gamla i byn, säger Birgitta Utas.
Hon gjorde själv sin första resa 1993 till Gammalsvenskby. Innan kommunistregimens sammanbrott i Moskva var det omöjligt. I dag kan man åka dit med gruppresor. Eller med tåg från Kiev. En ansträngande tur på tio-tolv timmar, förklarar Birgitta Utas. Eller göra en avstickare från en kryssning på Dnjeper
Gammalsvenskbys befolkning kom ursprungligen från Dagö i Estland. I augusti 1781, med löften om bördigt land, flyttade de till södra Ukraina. Trots att kontakten med Sverige nästan var obefintligt under ett århundrade lyckades de behålla sina traditioner, sin tro och sin gamla svenska dialekt. I slutet av 1800-talet återupprättades vissa band med Sverige.
Den 1 augusti 1929 anlände 881 bybor till Sverige. Bara några få valde att stanna kvar i Gammalsvenskby. Omkring 100 personer flyttade vidare till Kanada
Majoriteten av de som stannade i Sverige slog sig ner på Gotland. Men det blev inte så lätt där heller. Trots sin gemensamma bakgrund tilläts de inte att stanna i ett sammanhängande samhälle. De blev invandrare i ett land som genomgick en djup ekonomisk kris. Snart började vissa av byborna tala om att återvända till Ukraina. Påhejade av det svenska kommunistpartiet återvände flera familjer.
- I dag bor det ungefär 150 personer som har svenska rötter i byn. Ett 20-tal av dem talar fortfarande en gammaldags svenska, säger Birgitta Utas.
Så jobbar vi med nyheter