Kalmarbandet har helt klart en trogen Västervikspublik med en stor skara återvändande fans. På måndagskvällen har omkring 135 personer hittat till spelningen som hålls ute på Gränsö, bara meter från havet. En sval bris kyler, men bandet blåser snart upp till en varm stämning med öppningsnumret ”Hello Mary Lou, Goodbye heart” – samma signaturmelodi som de har haft i femton år. Sedan blandar de och ger ur sin digra låtmapp.
Bandet bjuder på världspremiär när de spelar "Mardi Gras Parade", en låt de plockade upp redan 1992 under en resa i New Orleans. Den får gärna läggas till programmet tycker publiken, som ger stycket tummen upp. Därefter blir det Hasse&Tages ”Hon och jag” och ”Someday” av Louis Armstrong. Den senare är en extra viktig inspirationskälla för bandet.
– Louis Armstrong är ledstjärnan. Men vi blandar med lite svenskt, som Hasse och Tage-texter som vi har skrivit egna arrangemang till, eller lite Bo Kaspers Orkester och Björn Skifs. Det ska vara ett varierat program och både snabba och långsamma låtar, berättar Ulf Gamme på telefon, under en glasspaus i Mönsterås några timmar innan spelningen.
Ulf Gamme sjunger, samt spelar klarinett och saxofon i bandet som startade under gymnasietiden, och nu är inne på sin 42:a sommarsäsong. En inte alls oimponerande siffra.
– Vi spelar mest på sommarhalvåret, så vi nöter inte så hårt på varandra. Vi tycker att det är roligt och trivs ihop, förklarar Ulf de många åren tillsammans.
Spelglädjen märks hos de sju erfarna musikerna och bland stolsraderna rycker det i både seglarskor, loafers och pumps. Till Västervik har de kommit i minst 20 år.
– Vi tycker att det är kul publik och härliga miljöer, säger Ulf Gamme, och berättar att bandet har spelat både i Stegeholms slottsruin, och som nu, ute på Gränsö.
Under sommaren är 15 spelningar spikade i kalendern. Säsongen avslutas med ett framträdande på Hälleviks jazzfestival. Sin stil har de själva beskrivit som "gladjazz".
– Vi gör publiken och oss själva glada. Det är inte speciellt långa solon, vi gör lättlyssnad jazzmusik, säger Ulf.
Tillbaka till Gränsö och måndagskvällens spelning. Bandet jazzar vidare med ytterligare en Louis Armstrong-pärla, ”Potato head blues”, med inte mindre än två trumpetsolon av Magnus Gustavsson, och stämmer sedan upp till allsång med ”Brittas restaurang” från 1970-talets svensktoppslista.
Sin senaste platta släppte bandet 2009. Kanske blir det en ny i framtiden.
– Vi pratar om hur vi ska göra. Vi har mellan 30-40 låtar som vi inte har spelat in och som vi tycker är bra, säger Ulf Gamme, och tillägger att bandet också diskuterar strömningstjänster som Spotify.