De har ingenstans att ta vägen
"Hade jag varit missbrukare hade jag fått hjälp direkt", säger ensamstående mamman som hamnat utanför systemet.
Då stod Therese utan bostad, med sin 1,5-åriga dotter Emilia och ytterligare ett barn i magen.
Socialkontoret i Stockholm lovade att fixa lägenhet. Men bostäder i storstan är, som bekant, inte det lättaste att få. Therese rekommenderades att bo hos kompisar i väntan på en plats på ett familjehem, där man får dela badrum och kök med minst en familj.
Varken hon eller dottern mådde bra av att bo i kappsäck på olika adresser.
- Hade jag varit ensam hade jag klarat mig men nu har jag två barn att tänka på.
Efter tre månaders kringflackande fick Therese nog och tog med sig dottern till anhöriga i Västervik.
Här trodde hon att det skulle bli tryggt. Men det blev det inte.
- Det är omöjligt för mig att få tag i en lägenhet, trots att det finns tomma lägenheter.
Anledning: Hon saknar inkomst.
- Bostadsbolaget kräver att socialkontoret skriver på hyreskontraktet.
Men kommunen vägrar eftersom Therese kommer utifrån. Socialtjänsten hjälper endast personer som är mantalsskrivna i kommunen. Utan bostad är det omöjligt att skriva sig här.
-Hade jag haft jobb hade det ju inte varit några problem med bostad. Nu när jag är i behov av hjälp får jag ingen.
Även hos de privata hyresvärdarna har hon fått nobben.
I en månad har Therese och dottern bott hemma hos sin svägerska, det vill säga den före dettapojkvännens syster och pappan till barnen. Svägerskan som också har barn bor i en tvåa på 56 kvadratmeter i Västervik.
- Det håller inte att bo så här. Det klarar ingen av oss, säger Therese Andersson.
Hon är mycket bekymrad för barnet i magen och rädd för vad som ska hända. Babyn kan komma vilken dag som helst. Det är nämligen mindre än tre veckor kvar till det beräknade förlossningsdatumet.
Svägerskan, som vill vara anonym, är mycket upprörd över det sätt som myndigheterna har behandlat Therese och Emilia. Hon trodde inte att det var möjligt för en svensk medborgare att hamnautanför skyddsnätet, mot sin vilja, som Therese har gjort.
- Jag kunde inte föreställa mig att svenska myndigheter kunde slänga ut en ensamstående mamma, med ett barn och ett på väg, på gatan, sägerhon.
Något som irriterar Therese är när hon ser alla alkoholister och narkomaner som får hjälp av socialen.
- Vore jag missbrukare hade jag fått hjälp direkt. Det känns kränkande, diskriminerande och orättvist att man inte får någon hjälp när man behöver det en gång i livet.
Att Therese är arbetslös beror på svårigheterna att få barnomsorg i Stockholm. Innan Emilia föddes hade hon fast jobb som städerska.
Efter föräldraledigheten, när hon skulle börja jobba, hade hon fortfarande inte någon dagisplatsåt Emilia, trots att hon stått i kö i över tre månader på sex olika förskolor.
- Jag kan inte gärna ta med mig Emilia till jobbet.
Det var i den vevan hon var tvungen att söka socialbidrag. Det var också då hon hamnade utanför det svenska välfärdssystemet.
- Jag blev stämplad när jag fick socialhjälp, säger hon uppgivet.
Så jobbar vi med nyheter