De har aldrig ångrat sitt val att bli präst

År 1980 anställdes Västerviks församlings första kvinnliga präst Britt Alf. Numera är hon kyrkoherde i församlingen och under de första åren på 1980-talet var hon den enda kvinnliga prästen i församlingen.- Jag vet att biskopen i Linköpings stift åkte till Västervik hösten 1979 för att undersöka om församlingen var redo för en kvinnlig präst. När jag väl kom till Västervik tycker jag att jag fick ett bättre bemötande än vad jag hade väntat mig, säger kyrkoherden Britt Alf.Hon tycker inte att hon har mött speciellt mycket motstånd genom åren.- Det är snarare så att en del har sagt att "åh så trevligt med en kvinnlig präst". Ingen ska behöva känna sig tvingad att möta en kvinnlig präst, det ska gå att välja, säger Britt.Numera arbetar ytterligare tre kvinnliga präster i Västerviks församling. Helena Andersson och Jennifer Rydqvist är två av demBritt, Jennifer och Helena ser prästyrket som ett kall, något som Gud bestämt. Alla tre har mött ett visst motstånd under åren, men tillägger att attityden mot kvinnliga präster varierar mycket mellan olika stift och församlingar. - Jag började min prästbana i ett område där Nordöstra Smålands missionsförening (förening med medlemmar som ibland kan vara motståndare till kvinnliga präster) hade ett starkt fäste. Men trots det möttes jag av ett väldigt respektfullt välkomnande, säger Helena.Att ämbetet för med sig respekt har även Jennifer märkt. Hon har varit med om att människor rest sig upp och nigit för henne. När hon har kommenterat det, har de sagt att det beror på att hon är präst.- När jag skulle bli präst sa min chef i Skåne att "jag vill inte att du ska gå ut på hala isen och bli präst, för då är du evigt förlorad". Egentligen menade han väl, men det var hårt att höra. Den attityden är inget jag är van vid från mitt hemland Tyskland, säger Jennifer och berättar att de präster som är emot kvinnliga präster i Tyskland har startat ett fristående samfund.Att det numera finns både kvinnliga och manliga präster är ganska naturligt, anser de.- Kvinnor och män har olika erfarenheter av livet. En del kan tycka att det är lättare att prata med en kvinnlig präst i vissa sammanhang, säger Helena.Prästrollen har förändrats i och med att ämbetet öppnats för kvinnor. Numera är prästens roll bredare och mer diakonal och social.Men i vissa sammanhang behandlas kvinnliga och manliga präster olika.- Kvinnor, som studerar till präst och som är ute på praktik i en församling, får ofta hjälpa till med allt praktiskt. Männen får sätta sig ner och förkovra sig. Om de inte är gifta kan det till och med hända att de erbjuds lagad mat, säger Jennifer.Den stereotypa bilden av en präst är dessutom ofta "en medelålders man".- Som kvinnlig präst ska man vara som blida jungfru Maria - tyst och mjuk och med sänkt huvud. Att vara livlig och spontan är attribut som främst förknippas med män. Jag har ofta prästkläder på mig, men jag får ofta frågan om jag är prästvigd eller inte. Den frågan skulle aldrig en man få, säger Jennifer som tillägger att hon tar alla frågor och kommentarer med humor.I morgon firar Britt, Jennifer och Helena 50-årsjubileet i Sankt Petri kyrka tillsammans med sina kollegor. Alla präster i församlingen ska hålla i gudstjänsten tillsammans.Ingen av dem har någonsin ångrat sitt val att bli präst.

De har aldrig ångrat sitt val att bli präst

För precis 50 år sedan beslutade kyrkomötet att även kvinnor får bli präster. VT har träffat Västerviks församlings första kvinnliga präst och två av hennes kollegor.