De fick ett annorlunda barn

- Jag hade nog anat ganska länge att något inte var riktigt som det skulle med barnet i min mage, säger Nina. Mina upplevelser stämde inte med det som andra blivande mammor berättade. Det var för lugnt på något sätt.Så fort Nina efter förlossningen fick upp barnet på magen blev hon övertygad om att det här barnet har Downs syndrom. Eftersom Pers syster har samma diagnos så visst hon om de typiska kännetecknen. - För oss blev inte det någon chock, det som gjorde oss förtvivlade var att hon ganska snart fick problem att andas. Det blev snabb transport till neonatalavdelningen för syresättning och värmebehandling. Jag visst att det finns ett hjärtfel som ofta följer med Downs syndrom och när vi fick det beskedet rasade vår värld på allvar. Jag bara grät och visst inte om jag skulle våga älska henne på riktigt om hon inte skulle bli kvar hos oss så länge.Tuva fick komma hem en kort tid innan det blev dags för operation i Lund. - Det var nog de längsta och mest oroliga timmar vi upplevt innan vi fick besked att allt gått bra. Sex veckor före jul kom Tuva hem till Odensvi för gott och lagom till jul var operationssåren så läkta att hon fick hållas upprätt.- Vilken julklapp det var, säger Nina, när vi kunde hålla henne intill oss och krama henne.Att få ett barn som inte riktigt är som andra är nog något av en chock för de flesta som drabbas. Men Nina och Per har tagit det faktum att Tuva har en utvecklingsstörning med stor fattning. De vet genom Pers syster att det går att leva ett mycket bra liv även om för den som har Downs syndrom.- Hon har ett arbete hon älskar, berättar Per, hon bor i egen lägenhet och nu är hon också förlovad. Men jag minns att när hon föddes, för 36 år sedan, så fick min mamma rådet att lämna bort henne och glömma att hon fanns. Per och Nina är mycket tacksamma att det nu är en helt annan syn på utvecklingsstörda barn än det var då. Hjälpen och stödet de fått från alla inom sjukvården och habiliteringen i Västervik är de överens om har varit ovärderlig.- I början märkte vi att många i vår omgivning var osäkra hur de skulle bete sig när vi träffades och de såg Tuva för första gången. Att gratulera och uttrycka glädje över den nya familjemedlemmen var inte så naturligt. Men vi har hela tiden varit öppna och berättat och mångas reaktion när de lärt känna Tuva är att "hon är ju jättegullig och inte alls så annorlunda. "Skillnaden är att det krävs mer tid och tålamod när Tuva ska lära sig nya saker och att hon behöver mer lugn och ro för att hon ska må bra. Nyligen har hon börjat hos dagmamma i Odensvi och det upplever både Per och Nina som mycket positivt.- Hon har blivit mycket gladare och inte så innesluten i sin egen värld som hon var tidigare. Vi är säkra på att hon mår bra av att vara bland vanliga barn, även om det funnits förslag på att hon skulle ha särskild barnomsorg. I augusti väntar Nina familjens andra barn och det kan ju ligga nära till hands att de, med tester som nu står till buds, den här gången skulle vilja försäkra sig om att det barnet är normalt. Men det har aldrig varit aktuellt.- Vi skulle inte kunna välja bort ett barn under några omständigheter så varför ska vi då ta en massa prover? För oss är varje barn lika välkommet och vi är mycket tacksamma för vår glada, snälla och underbara lilla Tuva.

De fick ett annorlunda barn

Den nionde augusti 2008 föddes Tuva, Per och Nina Lööws första barn. Ganska snart fick de besked av läkarna att hon har Downs syndrom, en utvecklingsstörning som beror på en annorlunda kromosomuppsättning.