Tidigare yrkesmilitären, Hans Ellervik stod för guidningen.
Det var en lång kolonn med gamla militärfordon som styrde kosan mot Hornslandet på fredagskvällen.
Många militärintresserade ville ta chansen att få kliva in i bunkrarna, som användes för Västerviks försvar under andra världskriget fram till kalla krigets dagar.
Vi följde med till en av dem.
Här ska sägas att den klaustrofobiskt lagde nog hade hejdat sig redan vid den smala stegtrappan ner. Och att spindelfobikern definitivt gjort bäst i att hålla sig ovan jord...
Några råttor behövde besökarna dock inte råka på. De hade fått maka på sig inför visningen, intygade Ellervik.
Det var det södra inloppet till Västervik, den södra infarten genom Spårösund, som skulle försvaras härifrån med hjälp av värnkompani 1115.
– Värnet är byggt i betong och täckt av en stenmantel. Tillsammans skulle det ge ett skydd mot lättare flygbomber och granater, från till exempel fartygsartilleri, förklarade Hans Ellervik som uppmanade besökarna att lite särskilt observera löpgravarnas kallmurade väggar.
– De är mycket välgjorda.
Via skottgluggarna i bunkern kunde man med tyngre vapen, och med två i vardera riktningen, skjuta mot Lindö respektive Grönö.
– Och i den öppna "brunnen" kunde ytterligare ett tyngre vapen, monterat på en vapensläde, skjuta i alla riktningar. Något som gav möjlighet att förstärka närförsvaret mot anfall från landsidan.
Hans Ellervik berättar vidare om beväpningen i värnet:
– Det var en vattenkyld kulspruta modellår 1936, det vill säga kulspruta m/36. Pipor fanns både 6,5 och 8 millimeter ammunition, och vid skjutningen vädrades krutgasen ut med hjälp av handdrivna fläktar.
Efter världskriget har värnet utnyttjats av ett så kallat värnförband, och en mindre modifiering gjordes på 1970-talet då det bland annat installerades fästen för radioapparater.
– Senast värnet var "rustat" var under en större repetitionsövning 1982, berättar Ellervik.
Det finns fler militära anläggningar, som i dag är avvecklade, längs kusten och strandlinjen i Tjust. De flesta härrör från andra världskriget då det skedde en omfattande upprustning av försvaret i Sverige.
Arrangören Richard Karlsson var glad över att kunna erbjuda personalen på Militärhistorisk träff något extra som tack för hjälpen.
– De ställer ju upp som volontärer och jag vill att de ska känna sig uppskattade.