Stadsarkitekt Sara Dolk hoppas att kulturmiljöprogrammet ska vara en inspiration, och att fler vill ta hand om sina hus när de vet husets historia.
Det menar i alla fall tjänstemännen på Västerviks kommun.
Bygglovschef Maria Ström, stadsarkitekt Sara Dolk, och bygglovarkitekt Viktor Källgren vill råda bot på det höga tonläget om kulturmiljöprogrammet.
– Det finns ett nationellt mål om att bevara, använda och utveckla kulturmiljöer. De tre orden är i samma rubrik. Det är inte antingen bevara eller utveckla. Kulturmiljöprogrammet är inte till för att hindra utveckling, säger Källgren.
Sara Dolk fyller i:
– Vi jobbar efter att varje byggnad ska kunna användas med dagens mått mätt. Förr i tiden bodde man på 80 kvadrat med tre barn som alla delade rum. Så är det inte idag. Intentionen är att man ska kunna bo med dagens standard – men det måste göras på rätt sätt.
Både politiker och fastighetsägare har hävdat att kulturmiljöprogrammet bryter mot äganderätten, eftersom det innebär inskränkningar i vad fastighetsägaren får göra med sin egendom.
– Det är lätt hänt att reagera på att det blir begränsningar, men det här är ett kunskapsunderlag, precis som andra underlag vi använder, förklarar Maria Ström.
Värderingen av kulturmiljöer är en tjänst som köpts in, precis som kommunen köper in andra utredningar och underlag.
Finns det mycket lera i marken som gör den olämplig för byggande? Finns det radon i berget, hotade fjärilar eller fågelarter i naturen, eller skyddsvärda gamla träd? Sådan information inhämtar bygglovhandläggarna. Sedan ger de ett besked.
Kulturhistoriska värden är alltså bara ett av alla olika underlag som kan ligga till grund för ett beslut.
– Avsikten är inte att vara provocerande och bara hävda att "så ser lagen ut". Vi på byggkontoret är alltid öppna för dialog, och handläggarna kan ge förslag på anpassningar, säger Maria Ström.
När ett bygglovsbeslut når politikerna i miljö- och byggnadsnämnden kan de antingen välja den väg som tjänstemännen bedömer är rätt för ett bygglov – eller så väljer de en egen väg. Det gäller både i Västervik och i andra kommuner. Så funkar det både när det gäller kulturmiljöer, och till exempel strandskydd, eller hur mycket någon ska betala som straffavgift för ett svartbygge.
– Vår roll är att skickliggöra politiken. Vi har skyldighet att ta hänsyn till det underlag som finns. Det är inte alltid politiken väljer den väg som vi bedömer är rätt för ett ärende, förklarar Maria Ström.
Överum, Gamleby, Långrevet, Ankarsrum, och så Västervik. På nästan alla orter finns en historia värd att bevara.
Att kulturmiljöerna är just ett kunskapsunderlag är anledningen till att fastighetsägare inte informerats om att de kan tycka till om kulturmiljöprogrammet – vilket hade gjorts om det hade varit fråga om en detaljplaneförändring.
– En detaljplan är ju en detaljerad beskrivning av hur ett område ska användas. Den får både boende och politiker tycka till om, säger Sara Dolk.
Hon förklarar att sådant som kulturhistoriska värden, naturvärden, markförhållanden, och mera, är sådant som tas upp i en detaljplan, och som sedan reglerar hur ett område ska utvecklas.
Skillnaden är att en detaljplan är ett ställningstagande. Är det risk för jordskred i ett område får politikerna ta ställning till om det är värt att gräva bort leran för att kunna bygga bostäder där.
Hur blir det då med nya detaljplaner i kulturmiljöområden?
– Finns det hotade djurarter i ett område kan man föreslå att man förbättrar och flyttar deras habitat. Likadant kan man föreslå att nya hus i kulturmiljöområden ska ha samma form som de äldre mot gatan, eller att taken ska ha samma lutning, om det är det som är det karaktäristiska i miljön. Man föreslår en lösning, och det blir en politisk avvägning när man sedan ska anta en detaljplan, säger Dolk.
Maria Ström och Viktor Källgren i miljö- och byggnadskontorets långa korridorer.
Kan ni förstå att det finns en oro hos fastighetsägare i kommunen?
– Absolut, svarar Källgren, och fortsätter:
– Men som fastighetsägare finns det många olika förutsättningar man inte kan påverka eller själv välja. Det är alltid bäst att kontakta miljö-och byggnadsnämnden om man är osäker på vad som gäller.
Förutom att användas som ett underlag vid bygglov kan det nya kulturmiljöprogrammet också vara inspirerande. Det hoppas i alla fall Sara Dolk.
– Förhoppningen är att man ska vilja ta hand om sitt hus när man vet dess historia. Inte för att man måste, men för att huset är värt det, säger hon.
– Forskning visar dels att människor tycker om att vistas i välbevarade historiska miljöer, dels att folk är beredda att betala mer för att bo i sådana miljöer, säger Källgren.