Samtidigt med avslaget höjdes deras ålder och utan vidare var de över 18 år och vuxna. De flyttades omgående från sitt HVB-hem till en flyktingförläggning och över dem hänger nu hot om utvisning.
– De kunde ha blivit skickade vart som helst i Sverige, men som tur var blev det ett boende i Gamleby, säger Eva Green Hedberg som är Hosseins gode man.
I och med att de nu anses som vuxna riskerar de även att inte kunna slutföra den utbildning som de påbörjat. Hossein har snart gått ett år på Hantverksprogrammet med inriktning finsnickeri på Västerviks gymnasium. Träbranschen skriker efter arbetskraft. Trots efterfrågan på utbildade snickare har programmet hittills haft svårt att fylla sina utbildningsplatser.
– Jag började på IM för att lära mig svenska och sedan fick jag chansen att börja på finsnickeri. Jag tycker om trä och vill stanna och jobba i Sverige, säger Hossein.
Habibullah studerar svenska på Introduktionsprogrammets (IM) språkintroduktion.
Både utvisningsbeslutet och åldersuppskrivningen är nu överklagat berättar Lena Pettersson som varit god man för Habibullah.
-Hela den här väntan, olika besked och ändringar i regler är ett enda långt och utdraget lidande. Nu kämpar vi för en allmän amnesti för alla som är i samma situation som Hossein och Habibullah, säger Lena Pettersson.
Hossein säger att han känner enorm stress och mår dåligt.
– Men man måste kämpa för sitt liv. Jag har inte kunnat berätta att jag fått avslag för min mamma. Hon skulle bli så ledsen.
Hossein föddes i Afghanistan men bodde från det att han var två år i Iran. Han började jobba tidigt med att hjälpa sin mamma sy och leverera färdiga textilier till kunder. I Iran blev han gripen av polis och skickad till krigsträningsläger. Habibullah kommer från Afghanistan och flydde via Iran. Ingen av dem hade pass eller andra papper som kunde bevisa hur gamla de är. De kom till Sverige som papperslösa. Och nu är åldern en avgörande faktor för deras framtid i Sverige.
– Jag blev hotad av Talibaner. De sa att jag var tvungen att gå ut och kriga med dem. Mina föräldrar sa att jag inte behövde göra det. Vi hade inga pengar. Min mamma sålde sina smycken så jag kunde fly, säger Habibullah, som inte har någon möjlighet till kontakt med sin familj längre.
kristina.westring@vt.se