I vanliga fall rattar David större båtar än så här. De senaste åren har han varit överstyrman.
Vi ses vid Gränsö kanal, där David Aldman väntar i en motorbåt som ska ta oss ut till Hasselö. Där har hans pappa ett sommarhus, som alltid varit en viktig plats i Davids liv.
– Här var vi varje helg och varje sommarlov, säger han samtidigt som han vant rattar båten mellan kobbar och skär, fram till familjen Aldmans brygga.
I vanliga fall styr David långt större fartyg än så här. I stället för Gudingen och Tjust skärgård navigerar han de stora världshaven. De senaste åren har han varit överstyrman, och därmed befunnit sig näst högst upp i hierarkin på ett fartyg. Men precis som huvudkaraktären i sin nyutgivna spänningsroman började Davids vuxna liv med en utbildning på Chalmers – och därefter en första prövotid som kadett. En kadett är en slags lärling, som får göra allehanda sysslor och hjälpa till på en båt.
I romanen "Kadetten" lyckas huvudkaraktären Johan få jobb på ett norskt fartyg som opererar utanför Afrikas kust. David skildrar inlevelserikt och detaljerat en kadetts vardag på ett fartyg "offshore" (ute på havet) – och kryddar med en dramatisk händelseutveckling i vilken Johan till slut tvingas kämpa för sitt liv.
De mest spännande delarna är påhittade, avslöjar David, men berättelsens ramar är självupplevda. Även huvudkaraktären bygger på hans eget liv, främst som det var i 20-årsåldern, och hans personlighet.
– Jag skulle säga att han är precis som jag är, säger David och skrattar.
Hur kom det sig att du blev sjökapten?
– Jag har alltid åkt båt. När jag var liten var min pappa Åke Aldman läkare på Västerviks sjukhus. I perioder var han läkare på kryssningsfartyg, och jag tyckte att befälen där var så himla schyssta och att det verkade vara ett härligt jobb. Sedan gjorde jag lumpen i Karlskrona som båtchef, det var då jag bestämde mig.
Ganska tidigt riktade han in sig på just norsk offshore. De fartygen har ofta bra villkor för sjömännen. Man kan tjäna mycket pengar – samtidigt som man får gott om ledig tid mellan varven. Johan i "Kadetten" reser från Göteborg till Norge på vinst och förlust för att försöka få jobb på något av rederierna vid kusten. På ett liknande sätt skaffade David sitt första kadettjobb.
Sedan dess har han varit på tankbåtar, lastfartyg och bostadsriggar. Han har styrt fartyg i 25 meter höga vågor, badat med hajar (ofrivilligt) och gått långsamt över vattnet med släckta lanternor nattetid för att undvika pirater vid den afrikanska kusten. Vid ett tillfälle öppnade sig himlen och ett stort, dramatiskt åskoväder drog in.
– Plötsligt smällde det till utav helvete, och alla apparater började tjuta. Då hade blixten slagit ned i en antenn...
David Aldman är glad över att hans bok fått mycket uppmärksamhet och uppskattning.
Som den sjöman David är har han mängder av historier på lager – och berättar om osannolika karaktärer han mött genom åren. Några av dem har inspirerat till karaktärer i boken.
I boken gestaltas en mystisk matros som gör livet surt för huvudpersonen under resorna utanför Angola. Även David mötte under sin första tid som kadett några riktiga rötägg. Under den första praktikperioden på en tankbåt hade han till exempel en överstyrman som plötsligt kunde skälla ut honom efter noter – trots att David bara följt hans instruktioner till punkt och pricka.
– Det var inte så kul. Men jag härdade ut, och på båt nummer två var det annorlunda. Vi lastade pappersrullar till USA och Europa och när vi var på väg över till Philadelphia kände jag att det här var ett spännande äventyr. Numera har man aldrig alkohol ombord men där var de lite som gamla tiders sjömän. Vi hade grilled lobster party i solnedgången på bryggan, det var härligt.
Att skriva en bok baserad på upplevelserna till havs är en tanke David haft med sig länge. Men det var först för två år sedan som han faktiskt tog tag i drömmen – efter att själv ha letat efter en äventyrsroman att läsa, men inte hittat någon som kändes relevant.
– Då tänkte jag på alla de där historierna. Tänk om jag skulle försöka själv? Jag började skriva – men jädrar vad svårt det var. Jag tyckte det blev superdåligt först, det var svårt att få till ett varierat språk. Men sedan kände jag: strunt samma, jag skriver historien så får språket bli som det blir. Och när jag väl kom igång gick det bättre och bättre. Ju mer spännande historien blev, desto lättare var det.
Hade du hela historien klar för dig när du började skriva?
– Nej, men jag visste att det skulle utspela sig på en båt i Afrika, och innehålla en kapning. Resten kom allt eftersom.
Davids bok har getts ut av Breakwater Publishing, ett förlag med maritim inriktning.
Själva skrivandet tog ungefär fyra månader. David skrev under pauser han fick ombord. Han hoppades förstås att något förlag skulle vilja ge ut den, men hyste inga stora förhoppningar. Att få boken klar och trycka upp den i ett antal ex var huvudsaken. I och med att den till stor del baseras på hans eget liv och personlighet tänkte han att det också kunde vara fint för hans barn att läsa den när de blir vuxna. Kanske kunde boken också ge några en större förståelse för livet på sjöss.
Men när den var klar var han så pass nöjd att han skickade iväg den till alla förlag han kunde komma på. Utan att få något napp.
– Då fick jag nys om förlaget Breakwater Publishing, som riktat in sig på maritim litteratur. Jag fick svar direkt! De tyckte det kändes kul med något nytt. Och sen var bollen i rullning.
Hur har responsen varit efter att boken getts ut?
– Jättebra! Bland mina bekanta har folk sagt att de sträckläst och att de tycker den var jättebra. De som varit på sjön tycker att det är mycket igenkänning.
David vill gärna följa upp sin debutroman med ytterligare en bok, men till att börja med hoppas han att "Kadetten" kan bli ljudbok och även översättas till engelska. Då skulle han nå fler av de som jobbar till sjöss. Just nu är det dock full fokus på "Kadetten" och att berätta om den i olika forum.
Hittills har David medverkat på bokmässan, varit med i P4 Göteborg och i en norsk branschtidning. Framöver väntar ett framträdande i TV4:s Nyhetsmorgon.
– Det känns fantastiskt. Uppmärksamheten beror nog på att det inte finns så mycket annat liknande, jag letade ju själv efter en modern skildring av livet på sjön men hittade inget. Det är superkul att få berätta om boken, och att folk tycker om den.
David Aldman tar bort fendrarna vid båten innan vi åker in mot Västervik och Gränsö igen.