Under onsdagen var det dymmelonsdag i hela Sverige. I kyrkans värld har det ingenting med irriterande lappar på ryggen att göra. Det sistnämnda är en folklig tradition och har ingenting med kyrkans påskhögtider att göra.
Att dymla innebär nämligen att man klär in metallkläppen i kyrkklockorna med tyg, för att ge klockorna en dovare klang.
Mikael Eriksson är präst i Västervik, och han berättade mer under onsdagens pressträff, högt upp i S:t Petri kyrkas torn.
– Man gör på lite olika sätt. I Linköpings stift är det tradition att inte byta ut metallkläppen mot en i trä (en så kallad dymmel, reds. anm.), vilket förekommer på andra platser, istället så klär vi här in metallkläppen med tyg, säger han.
Han visar på den inklädda kläppen.
– I det här fallet har vi använt gamla trasor och buntband, det är mest praktiskt.
Som mycket annat i kyrkan handlar dymlingen om symboler.
– Klockorna symboliserar apostlarna, som talar med socknen under hela året. Under dymmelonsdagen dämpas "rösterna, genom dymlingen, för att på långfredagen tystna helt. Som när apostlarna förnekade Jesus. Under påsknatten vid 23, vid Jesu uppståndelse, börjar de att "tala" igen.