Sigrid längst fram och bakom henne pappa Jonas, storebror August och mamma Teresia.
Hemvändarna
Teresia Larsson växte upp vid Kulbacken, medan Jonas Thellman har sina rötter i Breviksområdet. De båda möttes på en studentfest när Teresia gick i trean på gymnasiet och Jonas, som är två år äldre, jobbade på dåvarande Östra Akademin.
De blev ett par – och ganska snart därpå flyttade de hemifrån, till en ny stad, tillsammans. Staden var Linköping, där båda började plugga.
– Vi trivdes bra där, det är en jättebra studentstad. Men vi var i Västervik varje sommar och sommarjobbade, och bodde hos våra föräldrar. Det hände ju mer här på somrarna än i Linköping, och alla kompisarna kom också tillbaka.
Efter studierna blev Teresia och Jonas kvar. De fick jobb, köpte hus i Slaka en dryg mil utanför stan och så småningom kom barnen August och Sigrid. Tankarna om att någon gång flytta tillbaka till Västervik fanns dock alltid i bakhuvudet, och efter barnens ankomst kändes det än mer aktuellt.
– Vi hade ju fortsatt att vara här varje sommar och jul och ibland varannan helg, och kände efter somrarna att "det är ju här vi ska bo".
Teresia beskriver sig själv som en småstadsmänniska, som trivs i det mindre formatet.
– Här är det nära till allting. Jag hade själv en bra uppväxt, och tycker det här är en bra plats att växa upp på.
Syskonen Sigrid och August kommer ha väldigt kort skolväg när det är dags att börja skolan. Villan på Hagabergskroken ligger knappt 200 meter från Näktergalens skola.
Ett krux var dock jobbfrågan. Jonas är ingenjör, och för hans yrkesgrupp är arbetsmarknaden i Västervik inte särskilt stor. Samtidigt rotade sig paret allt mer, och började fundera på om de faktiskt skulle bli kvar i Linköping.
Men när det 2019 dök upp en ledig tjänst på Pentronic i Verkebäck sökte Jonas jobbet – och fick det. De bestämde sig för att göra slag i saken och tog beslutet att flytta, trots att Teresia ännu inte hade jobb i Västervik.
– Men jag är ekonom, och då kan man ju hitta jobb lite var som helst, resonerar Teresia.
De köpte hus i Piperskärr, bara någon kilometer från Teresias hemmakvarter. Jonas flyttade ner först och genomförde en del renoveringar innan resten av familjen följde efter. Innan det hade även Teresia fått jobb, på en redovisningsbyrå.
Hur har livet förändrats sedan ni flyttade hem?
– Livet är enklare här, menar Jonas.
– Vi bor lite mer centralt och har relativt nära till både stan och förskola, fyller Teresia i.
August, Sigrid, Jonas och Teresia utanför villan i Piperskärr som familjen köpte 2019. Familjen gör ofta utflykter i närområdet, och uppskattar att bo nära både hav och skog.
Närheten till barnens far- och morföräldrar underlättar i vardagen:
– Vi har alltid någon vi kan fråga om barnvakt, eller om vi behöver hjälp att hämta barnen på förskolan. Det känns också värdefullt att barnen och våra föräldrar får en så bra relation till varandra, säger Jonas.
De uppskattar även att få bo nära vacker natur, skog och hav.
– Varje dag när jag cyklar längs vattnet njuter jag av hur fint vi faktiskt bor, säger Teresia.
Det paret kan sakna från Linköping är framför allt den vardagliga kontakten med sina vänner och Jonas syster som bor där.
– Det kändes tråkigt att lämna allt det. Men Linköping är ju inte längre bort än att man kan ta dagsturer dit, och många vill komma hit på sommaren och hälsa på.
Samtidigt är Teresia och Jonas glada över att ha flera kompisar som bor kvar i Västervik, och några som är på väg att flytta tillbaka.
Vad har ni för råd till andra som funderar på att återvända till sin hemort?
– Bara gör´t! Även om inte alla pusselbitar är på plats direkt så löser det sig längs vägen. Det kanske räcker att en har jobb först, till exempel, och att man löst boendet.