Det doftar nybakat lång väg när enhetschefen Håkan Apelgren lotsar VT:s reporter genom korridorerna på Dalsvägen 23. Inne i en av avdelningarnas matsal har personalen bullat upp med tre sorters bakverk, kanelbullens dag till ära. På bordet ligger vackert vikta servetter, dekorerade med varsitt höstlöv.
Det är dags för 11-kaffe, och personalen fikar som vanligt ihop med de äldre som bor här.
– Det går i ett när man jobbar med människor, så personalen har inga särskilda fikaraster där de går ifrån, utöver lunchrasten, berättar Håkan Apelgren.
Både kaffe och kaka är gratis för personalen, eftersom de fikar med de boende. Sådan är policyn i hela "område södra" i kommunens äldreomsorg. Håkan Apelgren tycker det är bra.
– Jag ser en vinst i att det blir en social aktivitet. Den stora grejen är att vi sitter tillsammans, det är många av de äldre som behöver det.
Samtidigt borde kaffet vara gratis oavsett, tycker Håkan, på alla arbetsplatser.
– Det är en billig investering i personalens mående.
Rafal Aldabbagh, Hanadi Adlan, Alexandra Westholm och Ghsoon Abu Alnada är några av de anställda. De svarar med ett rungande "ja" på om de tycker det är viktigt att kaffet är gratis för personalen.
– Jag tycker det är superviktigt att vi inte behöver betala. Det här är något som ger sällskap och trygghet åt de äldre. Och det sätter en liten guldkant åt oss också, säger Alexandra.
Dalsvägen 23 är en internationell arbetsplats med medarbetare från olika länder. Ghsoon Abu Alnada är ursprungligen från Qatar, och jobbade i hemlandet som assistent på en bank. Där var det inte tal om något gratis kaffe, eller ens fikaraster på arbetsplatsen.
– Fika är en väldigt svensk tradition, konstaterar Ghsoon Abu Alnada.
I den stora elevmatsalen på Västerviks gymnasium träffar vi Rickard Svensson, Vicki Bååth, Lilian Westerlund, Maria Moreau och Amanda Lundberg. De har olika arbetsplatser – Rickard och Vicki är på Komvux medan Lilian, Amanda och Maria tillhör gymnasiet. Men alla erbjuds "kaffeservice" varje dag, för 100 kronor per månad.
I kaffeservice ingår olika saker, beroende på var man jobbar. På gymnasiet och Komvux ingår mjukt bröd och knäcke varje dag, och frukt på eftermiddagen. Plus frallor på fredagar.
Gänget vi träffar på gymnasiet är nöjda med upplägget.
– Det känns rimligt att betala, det är en bra service för 100 kronor, säger Vicki Bååth.
Själva kafferasten är viktig för gemenskapen. Det blir en välbehövlig paus i arbetet, och en möjlighet att prata om något annat än jobb en stund. De flesta i personalen är med i kaffeservice, men inte alla. Lilian Westerlund har valt att avstå i år. Hon vill kunna välja vad hon vill fika, och är inte alltid så hungrig just på förmiddagen.
– En dag kanske jag vill äta ett ägg i stället, som idag, eller keso.
De har hört att kaffepolicyn ser olika ut på olika håll i kommunen, och att även de arbetsplatser som har kaffeservice skiljer sig åt. Egentligen borde det vara lika, om man betalar lika mycket, enas de om.
Samtidigt tycker ingen av dem att det är någon jättefråga.
– Alla arbetsplatser har sina för- och nackdelar, konstaterar Rickard Svensson.
Den tredje arbetsplatsen vi besöker är Kungsgrundet, en av avdelningarna på Tjustgården. När vi hälsar på är alla morgonsysslor avklarade, och några av de boende har slagit sig ned framför tv:n i dagrummet. Toofan Saeedi och Anton Larsson, som jobbar på avdelningen, är överens om att kaffepausen är viktig.
Både för själva kaffet, men också för återhämtningen som en rast ger.
– Den ökar produktiviteten något enormt, menar Anton Larsson.
Förr la personal pengar i en kaffekassa för att gemensamt köpa in kaffe till arbetsplatsen. Numera betalar de inget. Orsaken är att de uppmuntras att sitta tillsammans med de boende och fika.
– Det blir en social aktivitet och en stund tillsammans med de äldre, då tycker jag att verksamheten kan stå för kaffet, säger enhetschefen Annelie Marosan.
Även vid personalmöten tillhandahåller verksamheten kaffet för personalen.
Bland personalen har det funnits önskemål om en kaffeautomat, men om en sådan installeras i framtiden kommer personalen själv att få betala för sitt kaffe.
– Kaffet är viktig ur ett personalperspektiv, och för gemenskapen med de äldre. Samtidigt har vi ett ansvar för ekonomin och den summa pengar som exempelvis går till personalfika eller julklappar, säger Annelie Marosan.