Dansant och känslofyllt i ruinen

Under onsdagskvällen log solen mot Västervik och den månghövdade publiken i ruinen. UnderBar himmel lockade dansbandsfans och andra musikintresserade till allsång och en av Thorleifs sista spelningar, någonsin.

Snart är en lång karriär med Thorleifs till ända men sångaren Thorleif Torstensson kommer inte lägga musiken på hyllan. Foto: Magnus Karlsson

Snart är en lång karriär med Thorleifs till ända men sångaren Thorleif Torstensson kommer inte lägga musiken på hyllan. Foto: Magnus Karlsson

Foto: Magnus Karlsson

Västervik2012-07-19 00:00

Centrix 89 med Kalle Sellbrink och Ronny Åkesson som körledare inleder en kväll full av musik. Bandets medlemmar har alla någon form av funktionsnedsättning och även fullt av musik i kropparna. Tamburinen får jobba och sången smittar av sig. Veritabla kärleksutbrott varvas med härliga klassiker.

Publiken hänger på, och när allsången med Towe & Charlotta Widerberg tar vid är de flesta rejält uppvärmda.

Huvudnumret på kvällen står dansbandsgiganterna Thorleifs för. Det här är en av spelningarna på deras avskedsturné. VT fick en intervju med den känslomässigt engagerade sångaren Thorleif Torstensson.

Hur blir man Skandinaviens bästa dansband?
- Haha, ja du det vet jag inte riktigt. Det har nog med både tur och känsla att göra. Vi har ett visst sound, många känner igen min röst och vår musik, särskilt saxofonerna. Jag tycker det är viktigt att ha en karaktäristisk röst och spela låtar som människor vill höra och gillar.

Ni har hållit ihop väldigt länge, hur håller man sams?
- Hasse har varit med från början 1962, Kim kom strax därefter. Det blir faktiskt som vilket arbete som helst. Vi var mer hetlevrade förr men med åren lugnar man ner sig lite i takt med att man vänjer sig vid situationen. I början kunder vi diskutera så hett att folk som inte kände oss lämnade lokalen.

Hur orkar man hålla på?
- Vi får så enormt mycket tillbaka. Vi betyder mycket för många människor och är en del av personers vardag, de applicerar vår musik och våra texter på sina liv. När en ensam kvinna kommer fram och berättar att vår låt "Flyg bort min fågel" hjälpte henne att komma över sorgen efter hennes avlidna man, då orkar man hålla på ett tag till.

Och nu ska ni sluta, hur känns det?
- Vemodigt, särskilt när man ser att publiken gråter. Då får jag tittat upp i taket istället. Men vi har hållit på så länge och det är bäst att sluta nu, så man inte tynar bort. Jag ska ta hand om mig själv och min familj och har många planer, kanske en dansbandsmusikal och mina memoarer. Jag har varit med om en hel del...

Sista spelningen blir i Växjö den 8 september och går bara att förköpa.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om