Vi berättade nyligen om njursjuke Daniel Byström, uppväxt i Gamleby, och som numera delar sin tid mellan Västervik och Malmö. Han valde att berätta öppet om sin sjukdom på Facebook och efterlyste samtidigt en ny njure.
– Bäst resultat blir det med levande donator. Är du villig att avvara en av dina njurar till mig? Det viktigaste är att det är en njure från någon med samma blodgrupp O positiv, skrev han.
Han skrev sitt inlägg den 26 januari. I skrivande stund är det så många som 19 personer som har erbjudit sig att donera en av sina båda njurar till honom.
– Det är helt otroligt. Helt fantastiskt, säger han när vi når honom på telefon.
Erbjudandena kommer både från personer som han känner sedan tidigare och sådana som han inte känner alls.
Problemet är att han kanske inte får ta emot en sådan njure. I en intervju med SVT säger Carin Wallquist, överläkare i njurmedicin vid Skånes universitetssjukhus, att "det krävs egentligen en nära relation" för att man som levande donator ska få ge bort en njure.
Hon säger också i inslaget att man bara kan donera sin njure till en ospecificerad patient, inte till just Daniel.
Beskedet förvånade Daniel. I ett nytt inlägg på Facebook funderar han på vad som menas med en nära vän.
– Hur nära vän måste det vara? Måste det vara en gammal vän, eller kan det vara en ny vän? Hur fungerar lagen för människor med olika socioekonomiska förhållanden? Hur är det för de som inte har så många vänner? Hur är det om man inte har så stor familj?
Han säger att det är ojämlikt och orättvist om det ska bygga på att man har mycket släkt och många vänner.
Han har full förståelse för att det inte får vara så att någon känner sig tvingad att donera, men här handlar det ju om personer som har sett på Facebook att han behöver en ny njure och känner att de vill ge honom det.
De kan naturligtvis donera en njure till en helt okänd person, men det vill de inte.
– De som har hört av sig vill ju donera till mig, säger Daniel.
Han hoppas att det ska finnas en öppning, kanske genom att även en ny vän kan räknas som en nära vän. Det skulle kunna vara en möjlighet för honom.
– Det är flera som sagt att "då får vi bli vänner".
I transplantationslagen står det att man bara får transplantera ett organ från någon som "är släkt med den tilltänkte mottagaren eller på annat sätt står mottagaren särskilt nära", med tillägget "Om det finns särskilda skäl får dock ett sådant ingrepp göras på annan person än som nu sagts".
Men vad som i så fall skulle kunna tänkas utgöra "särskilda skäl", ger lagen ingen ledtråd om.
– Jag förstår inte riktigt reglerna, och det verkar inte andra göra heller, säger Daniel.
Under tiden kan han bara fortsätta sköta om sin sjukdom och vänta på ett svar om hur man skulle kunna gå vidare.
Så du är inte uppgiven?
– Nej, jag tänker att sista ordet inte är sagt. Att det finns flera öppningar framåt.
Han är 43 år nu, och sjukdomen upptäcktes när han var 25, så det här är något som han har levt med i många år redan, även om det har blivit sämre det senaste året.
– Jag har väntat i nästan 20 år, så det får ta den tid det tar, säger han.
Han är rörd över hur starkt folk har engagerat sig och över hur många som till och med kan tänka sig att ge honom en av sina njurar.
– Det betyder jättemycket. Man får mer energi att klara av situationen.