Vi träffar Gynnerfelt vid myntbryggan i Västervik.
– Det här är en mötesplats för gemenskap över generationsgränserna.
Han promenerar ofta förbi bryggan, eller badar här med sina barn.
– När jag går här tänker jag på hur fin stad vi har. Jag vill inte bo någon annanstans.
Det är gråmulet, men Västervik myllrar av liv. Det är sommar.
Ska Västervik gå från att vara en sommarstad, till en kommun med fler året-runt-boende?
– Västervik är redan en bra stad att bo i. Men vi behöver ge mer bidrag till kultur och hembygdsföreningar.
Ökad inflyttning har inget självändamål, menar han.
– Bara för att man blir större betyder det inte att man blir bättre. Skapar vi bra välfärd, och förutsättningar att bo här, kommer inflyttningen automatiskt.
Inför valet är han hoppfull. Han spår att V växer.
– En vänsterpartistisk och socialistisk politik behövs mer än någonsin.
Varför?
– Som motkraft till de bruna krafterna på högerkanten.
De som inte röstat på er, vad har de missat?
– Andra partier har enkla lösningar på svåra problem. En kommunal vaktstyrka till exempel, det är bara att jaga röster med enkla lösningar.
V är inte längre en del av budgetmajoriteten i Västervik. V kan dock samarbeta med nästan alla partier, säger Gynnerfelt.
– Alla utom SD. De har en helt annan människosyn än vi.
Vad är det bästa politiska beslut som tagits de senaste fyra åren?
– Satsningen med sparbanksstiftelsen: platser för spontanidrott i närhet av skolgårdar. Det är jättebra.
Enligt Gynnerfeldt kan det minska utanförskapet, vilket är en viktig fråga för Vänsterpartiet.
– Det räcker inte med en basketkorg. Men platser där barn med olika bakgrund kan mötas är en del av lösningen.
Det är ett långsiktigt arbete. Finns det inte behov av kortsiktiga åtgärder, som man missar om resurserna läggs på det långsiktiga?
– Det är för mycket kortsiktiga åtgärder, som skärpta straff. Visst ska gängmedlemmar hamna i fängelse, men det viktigaste är att stoppa nyrekryteringen.
Det sämsta beslutet de senaste fyra åren?
– Alla pengar som lagts på en södra infart, och en flygplats som ingen vet vad den ska användas till. Dels är det en miljöfråga, dels säger regionen att flygplatsen inte behövs. Man skulle kunna göra en solcellspark eller skapa industrimark där i stället.
Behövs mer industrimark i Västervik?
– Ja. Det finns väldigt lite. Vi får inte glömma att vi i grunden är en småindustristad, inte bara en turiststad. Vi ska ta vara på våra små företag.
De senaste tre åren har färre behövt ekonomiskt bistånd, och färre är arbetslösa i Västervik.
Det är dock inte tack vare lokalpolitiken, menar Gynnerfelt, eftersom en enda företagsetablering kan påverka statistiken i en liten kommun som Västervik. Kommunen har också jobbat hårt för att invånare ska söka rätt stöd, att sjuka ska vända sig till försäkringskassan istället för biståndsenheten.
– Då är det en statlig kostnad, men ändå i samma kappsäck, säger Gynnerfeldt.
Socialnämndens kostnader för bland annat familjehem har ökat. Vad vill ni göra åt det?
– Det viktigaste är att sluta anlita konsulter. Vi måste ha fler egna familjehem. Samtidigt är kostnaden svårplanerad, vissa placeringar måste göras. Ekonomi får aldrig stå vägen för ungas väl och ve.
Företagen i Västervik är mest missnöjda med tillgången till kompetens och förbindelser med andra kommuner – kan kommunen göra något åt det, och vad?
– Satsa ännu mer på högskolecentret, och göra det mer attraktivt att bo här. Det gör vi genom att satsa på vård, skola och omsorg. Högutbildade har också barn och äldre släktingar.
Den arbetsföra befolkningen i Västervik kommer minska de kommande tio åren – hur ska det hanteras?
– Det är trenden i hela Sverige. Vi måste integrera och ta tillvara de invandrare som kommer. Socialnämndens verksamhet hade inte fungerat utan utlandsfödda. Men utvecklingen är en utmaning, som kräver att vi omprioriterar.
En av omprioriteringarna V vill se är ett lönetak för kommunanställda och politiker.
– Befintliga avtal ska följas, men vid nyanställning är det inte rimligt att en chef tjänar flera gånger mer än de anställda.
Vad blir Västerviks största utmaning den kommande mandatperioden?
– Ekonomin och inflationen. Alla kostnader ökar. Det kräver att vi omprioriterar till välfärden. Men Sverige är ett rikt land, så vi har råd.