Dålig polisutredning friar Västervikspolis
Den polisutredning som gjordes mot en polis i Västervik var så dålig att tingsrätten inte kunde döma honom för misshandel av en omhändertagen. Han friades.Det blev även friande domar för en kollega som var åtalad i två fall.
Tingsrätten ansåg inte utredningen så tillförlitlig att Västervikspolisen kunde dömas. Åtalet ogillades därför.
Den åtalade Västervikspolisen hade själv kunnat ställa sig i en sådan dagar att han aldrig blivit misstänkt för något brott genom att göra en enkel brottsplatsundersökning efter gripandet. Ett faktum som han själv beklagade under rättegången.
Han konstaterade att det fanns blod på ratten och golvmattan i den bil som den omhändertagne färdades i. Han var ensam om den iakttagelsen när han körde undan bilen från vägen. Hade han, som dessutom var befäl vid tillslaget, dokumenterat blodförekomsten hade det aldrig blivit något åtal.
En bil med två personer jagades från Vimmerby, över Tuna, innan polisen upprättade en spärr mellan Totebo och Hjorted. Två Vimmerbypoliser tog hand om de två män som färdades i bilen. Passageraren hävdade att han blev slagen med en ficklampa på låret. Det åtalet ogillades.
Den polis som tog hand om föraren fick hjälp av den åtalade Västervikspolisen. Vimmerbypolisen såg inte att föraren var blodig när denne klev ur bilen, blodet såg han senare. Västervikspolisen kastade sig över föraren och tryckte ner honom mot marken. I handen höll han en ficklampa som gick i marken och krossades, batterierna rullade i väg. På vägbanan blev det en stor blodpöl.
Föraren ändrade sin berättelse under rättegången och sa att han blev slagen i huvudet med en sårskada som följd när han låg på polisbilens huv.
Västervikspolisen och en kollega hade uppfattningen att föraren skadats bilen, detta motsägs av en Vimmerbypolis, föraren och passageraren. Rätten konstaterar att föraren fått skadan i huvudet någon efter det att han belagts med handfängsel och att han sattes i polisbilen.
- Det nu sagda innebär att det skulle kunna hävdas att skadorna orsakats av våld som utövats mot föraren. Emellertid går det inte att bortse från att den bedrivna förundersökningen är behäftad med brister. Blodförekomst i bilen kontrollerades först efter två år och det gjordes aldrig någon brottsplatsundersökning.
- Dessa brister måste falla tillbaka på åklagaren. Mot bland annat den bakgrunden kan inte tingsrätten anse tillförlitligt utrett att Västervikspolisen orsakat föraren de skador som åklagaren hävdat, skriver rätten i domen.
När det gäller åtal nummer två mot Vimmerbypolisen som lade ner en man på marken sedan denne satt sig till motvärn efter att ha flyttat en vägkon blev det friande dom. Mannen fick en sårskada i huvudet, troligen av en ficklampa. Rätten ifrågasatte om de vidtagna åtgärderna inte var onödigt långtgående men rätten fann inte att han gjort något tjänstefel. Misshandelsrubriceringen försvann under rättegången sedan mannens bror tagit tillbaka uppgifter om att han sett polismannen utdela slag med något föremål.
Så jobbar vi med nyheter