Dagis första milstolpen för Elias och Julia

Solen steker hett på förskolans innergård den här varma sensommardagen. På gården går barn från förskolans olika avdelningar omkring och roar sig med diverse projekt. Någon gungar en stund, en annan gräver i sandlådan och en tredje kör ivrigt omkring med en skottkärra på den korniga asfalten. På gräsmattan står en badbalja uppställd och skrikande och skrattande springer flera av barnen nakna omkring på gräsmattan för att när de vill kunna plaska lite i baljan. I skogen strax ovanför gården sitter några av de äldre barnen och smaskar blåbär för fullt.
Elias Swärd, 16 månader, håller sig dock mest i närheten av förskolläraren Ingela Carlsson. Han har just sagt hejdå till sin pappa Anders och nu kämpar han koncentrerat med att få två dockor att sitta stilla bredvid varandra i en minimal dockvagn. Efter mycket möda lyckas han och Elias kan gå runt vagnen, greppa handtagen och köra i väg. Efter en stund tröttnar han och går i stället fram till en stor leksaksbil som står på marken. Han kör runt med den ett tag också innan det är dags att byta aktivitet igen.

Elias är inne på sin andra inskolningsvecka på dagis och från och med måndag nästa vecka är det meningen att han ska klara av att bli lämnad på dagis och vara där en hel arbetsdag.
- Fast vi ska jobba lite kortare dagar i början så att han hinner vänja sig, berättar pappa Anders Swärd.
På gården leker också 15 månader gamla Julia Pettersson som skolas in på avdelningen Fjärilen samtidigt som Elias. Hon har fram till den här dagen visat sig vara en mycket tuff och orädd liten tjej.

- Det gått jättebra från första början, ho stack iväg direkt och började leka när vi kom hit, berättar pappa Daniel Pettersson.
Julia är redan van vid både personalen, lokalerna och de andra barnen - storasyster Linnea, tre år, har nämligen gått några timmar per dag på dagiset under mammas och pappas föräldraledighet och Julia har varit med och lämnat och hämtat Linnea nästan varje dag. Linnea går på samma avdelning och det verkar vara en stor trygghet för Julia.
Fast den här dagen hjälper det
inte att hon är en liten tuffing som dessutom har storasyster i närheten. Julia blir ändå lite ledsen när pappa ska lämna henne och hon klamrar sig hårt fast vid barnskötaren Annika Rampe ute på dagisets gård. Det är som att hon börjar inse att hon faktiskt ska vara på dagis om dagarna nu.

Eftersom båda papporna har äldre barn som gått på dagis tidigare, är de avslappnade inför uppgiften att vänja sina ettåringar vid en ny miljö och en ny vardag.
- Det är mycket lättare nu än med första barnet, med henne var det så mycket puttinutt. Så fort hon ramlade var man där på två sekunder. Julia har fått klara sig mer själv och hon känns modigare och tuffare. Sen vet man ju sedan tidigare att de klarar sig bra på dagis också. Jag litar på fröknarna till hundra procent, säger Daniel Pettersson.
- Elias har ju visat att han tycker att det är kul att gå hit så jag är inte orolig. Det enda som har varit svårt med den här inskolningen har varit att ha en tid att passa, säger Anders Swärd och skrattar.
En inskolning på dagis innebär för föräldrarnas del mycket väntande. Efter att de första dagarna ha funnits synliga, men ändå i bakgrunden, har papporna de senaste dagarna tillbringat mycket tid med att läsa tidningar och dricka kaffe i personalens fikarum. Då har de varit nära till hands om det skulle behövas. Nu lämnas barnen såpass långa stunder att papporna hinner gå hem en stund. Den här dagen ska Elias för första gången äta lunch på dagis och nästa dag är det meningen att han ska försöka sova där också. Julia har redan både ätit och sovit på dagis.
För förskolepersonalens del innebär inskolningen däremot en del extra jobb som kräver att det finns gott om personal på plats.
- Man känner ju att man vill finnas till hands hela tiden för de barn som man skolar in, säger Ingela Carlsson.

Hon har mest positiva erfarenheter från de inskolningar hon har varit med om och det visar sig ofta att barnen inte reagerar på det sätt som föräldrarna tror.
- Många tror att inskolningen ska bli jobbig för barnen och så blir det tvärtom och går jättebra, säger hon.
Att föräldrarna finns i närheten de första dagarna är enligt Ingela Carlsson viktigt för att barnen ska bli trygga i den nya miljön. Men oftast släpper de taget om föräldrarna ganska snabbt.
När det sedan blir dags att börja lämna barnen är det viktigt att vinka och säga hejdå på ett tydligt sätt.
- Om man smyger iväg kan det bli helt fel, då litar kanske inte barnet på att föräldern kommer tillbaka nästa gång den försvinner, säger Ingela Carlsson.

För Elias och Julia går inskolningen vidare några dagar till. Hittills har den gått mycket bra. Och Julias lilla bakslag just den här dagen är inget som oroar personalen.
- Det har gått jättebra. Julia har ju varit med sedan storasyster Linnea började här så hon har inte den där försiktigheten inför lokalerna och de andra barnen, säger Annika Rampe.
Om Julia har varit tuff, har Elias varit något mer reserverad och försiktig i starten.
- Han har varit en iakttagare men ändå social och nyfiken och nu verkar det som om han börjar känna sig tryggare. Fast han är lite drullig, säger Ingela Carlsson och skrattar när Elias för säkert tionde gången springer lite för fort och råkar drutta på ändan.