Dagen när Linn blev opererad

Klockan är sju. Det är fortfarande mörkt ute och decembermorgonen råkall när Linn och hennes mamma Annette Karlsson anländer till barnmottagningen på Västerviks sjukhus. I nästan hela sitt liv har Linn varit snorig och täppt i näsan alldeles för ofta. Hon pratar genom näsan och snarkar så att det låter som att hon tappar andan. En undersökning visade att Linn hade en stor polyp bakom näsan. Nu ska den tas bort och förhoppningsvis försvinner hennes problem tack vare det. Sjuksköterskan Kristina Jonsson kommer in i väntrummet och berättar på ett pedagogiskt sätt vad som kommer att hända under dagen. Linn får en lång vit rock och långa strumpor att klä om till. Därefter får hon lägga sig på en brits i ett annat rum. Hon ska få en slang i en blodåder genom vilken hon ska få medicin under operationen. Sjuksköterskan Kristina tar bort de plåster Linn haft på sig under några timmar och som ska bedöva hennes hud där sticket ska göras. Hon nyper i Linns hud och frågar om det gör ont. Men Linn känner ingenting. En rem sätts runt Linns arm och Kristina berättar med lugn röst hela tiden vad hon gör. Plötsligt kommer sticket och slangen sätts på plats. - Det kändes ingenting! säger Linn glatt. Hon får gå tillbaka till sitt rum och vänta på att de ska ringa från operationsavdelningen. Linn tittar på tv så länge. Hon är trött efter att ha stigit upp tidigt och börjar klaga på att det kliar under förbandet på armen. Eftersom väntetiden blir allt längre går Linn till lekterapin på barnavdelningen. Lekterapeuten Irja Edelswärd tar emot och sätter Linn i arbete. Hon börjar måla, men kommer snart på att det är roligare att julpyssla. Hon påbörjar en liten tomte. Klockan är kvart över åtta när Linn läggs i en säng, får ett armband som visar vem hon är och körs iväg till operationsavdelningen. Där tas hon emot av sjuksköterskan Madeleine Ingmarsson som småpratar med Linn och ger henne en liten pappersmössa att ha på huvudet. Hon låter också Linn välja en present som hon ska få när allt är klart. Bland ringar, tatueringar och klistermärken väljer hon efter noggrant övervägande en liten glittrande sköldpadda. Bernt Falk kommer in och hälsar. Han är ansvarig för operationen och den läkare som Linn tidigare har besökt för sina problem med näsan. Han berättar vad som ska hända och presenterar ST-läkaren Jonas Frodlund som är den som ska utföra själva ingreppet. Klockan är snart nio och Linn börjar bli trött på att vänta. Trots att hon var på sjukhuset så tidigt har hon ännu inte fått komma in på operation. Andra patienter har gått före och på uppvaket är redan tre av de fyra sängplatserna upptagna. Mamma Annette börjar se lite nervös ut men gör sitt bästa för att inte visa det för Linn. - Hon har ju aldrig blivit sövd tidigare och jag vet inte hur hon kommer att reagera, säger hon och minns med fasa när Linns storasyster skulle opereras, och vaknade upp alldeles förtvivlad ur narkosen. Äntligen är det Linns tur. Hon får själv gå in i operationssalen, där hon lägger sig på en brits. Narkosläkaren Ewa Guzenda och narkossköterskan Nicklas Johansson kopplar på EKG, syresättningsmätare och blodtrycksmätare. Linn får andas syrgas genom en mask och sömnmedlet sprutas in i henne via slangen i hennes arm. Klockan 9.23 sover Linn djupt och en massa annat arbete tar vid. Hon får muskelavslappnande medel och en slang förs ner i luftrören för att hjälpa henne med andningen. En gasbindeliknande väv, svalgpack, packas tätt runt tuben till slangen. - Det är för att blod inte ska åka ner i lungorna utan fastna i svalgpacket i stället, förklarar Ewa Guzenda. Det är fullt med folk i salen. Förutom de båda öron-näsa-halsläkarna och narkospersonalen finns även två undersköterskor och en operationssjuksköterska på plats. Jonas Frodlund tar plats vid Linns huvudända och med en pannlampa på huvudet sätter han igång arbetet att med en specialutformad så kallad ringkniv skrapa bort polypen. Skrapningen är snabbt avklarad och Linn får ett stort antal suddar i munnen som ska stilla blodflödet. En efter en byts de ut och det dröjer inte länge innan den mörkröda färgen börjar ersättas av en svagt rosa. Några minuter i tio går Bernt Falk ut till rummet där Linns mamma Annette sitter och väntar. Han berättar att operationen gått bra och svarar på frågor om vad Linn kan äta. Egentligen kan äta vad hon vill. Men eftersom det kan göra lite ont kanske ändå mjuk mat är att föredra, förklarar han. Inne i operationssalen drar narkospersonalen ner på den gas som fått Linn att sova djupt under själva operationen. Nu är det meningen att Linn ska börja andas själv och läkaren Ewa Guzenda sitter vid hennes sida och kontrollerar. Kvart över tio börjar Linn vakna till. Snabbt drar man ur slangen ur hennes svalg och ger henne syrgas i stället. Medan Linn fortfarande halvsover rullas hon ut i uppvakningsrummet och får byta till en riktig säng. Mamma Annette sätter sig vid sängkanten och väntar på att Linn ska vakna. Tjugo i elva vaknar Linn till, grymtar, vrider sig och somnar om. Men det dröjer bara några minuter innan hon börjar morna sig på riktigt, och hon sätter sig upp i sängen. - Det killas i halsen, säger Linn som är lite yr i huvudet. Hon får stanna på uppvaket ett tag innan hon åter förs till barnavdelningen. När VT kommer tillbaka efter lunch har Linn redan ätit en hel del yoghurt och glass och druckit både vatten och saft. Hon har fått på sig kläderna och kastat sig till lekterapin för att avsluta den tomte hon påbörjade innan operationen. Hon ser lite trött ut men förvånansvärt fräsch för att nyss ha varit nedsövd. Linn berättar att hon minns ganska mycket från strax innan operationen. - Gasen som jag andades in innan jag somnade var äcklig. Men sen glömde jag bort var jag var, säger hon. Linn pysslar för glatta livet tills sjuksköterskan Kristina Jonsson kommer och meddelar att hon kan åka hem om hon vill. Linn avslutar pysslet och delar ut teckningar till flera ur personalen. Klockan är kvart i två när Linn och hennes mamma lämnar sjukhuset efter en händelserik dag. Linn ser nöjd ut och verkar mest se operationen som en positiv och spännande upplevelse. Nu väntar ett besök i leksaksaffären och lite god mat hemma. Men den hårdtuggade pizzan, som hon önskat sig, får nog vänta ytterligare någon dag. Och förhoppningsvis ska hon sova gott i natt. Utan att snarka.