Augustenburg sommaren 2021.
Klassiska hus
Augustenburg byggdes troligtvis under 1850-talet. Olof Nimhed är museichef på Västerviks museum och berättar att restaurangverksamhet tidigt började bedrivas i huset, men att Augustenburg skulle komma att bli något av en samlingslokal. Under en period håller nykterhetssällskapet IOGT till där.
– Några Folkets hus fanns inte då. Det hörde lite till den här tidens utmaningar för de som ville ifrågasätta, att det inte fanns lokaler som var öppna för vad som helst. Men i Augustenburg kunde man vara och föra diskussioner om de krav man hade, säger Nimhed.
I Augustenburg skulle ett stycke Sverigehistoria skrivas 1917.
– Det finns en händelse där Västervik sticker ut i den nationella historien, berättar Nimhed och fortsätter:
– Under första världskrigets näst sista år har folk väldigt ont om mat. I Västervik får man inte de extraransoner som man är utlovad, och det här hade många klagat på länge. Den 14 april 1917 tröttnar framförallt stenarbetarna vid Flinks stenhuggeri.
Arbetarna går till fördelningsnämnden och klagar, och de ansvariga lovar att omgående ta tag i frågan, vilket de också gör.
– 1917 är ett dramatiskt år då revolution ligger i luften på olika sätt. I Västervik är disciplinen stor hos arbetargrupperna, man har tröttnat på att inte få det man faktiskt har rätt till. Men innan det här riktigt hinner åtgärdas så blir det den 16 april totalstrejk i stan. Under dagen hålls möten, och på kvällen samlas man i Augustenburg och skriver Västerviksresolutionen.
Gatan som utgår från Folkparksvägen, som går precis förbi Augustenburg, heter än idag Augustenburgsgatan.
I Västerviksresolutionen kräver man av kommunala myndigheter att man ska få sina extraransoner. Man ifrågasätter också slarvig malning vid Holländska kvarn, och vill se skattelättnader för de som tjänar mindre. Dessutom vill man att spritförsäljning ska förbjudas tillfälligt, så att upprorslystna inte ska få dricka i sig och orsaka onödigt tumult. Men resolutionen ställer även krav på nationella myndigheter – man vill att Sverige ska sluta exportera mat när svenskarna går hungriga.
– Kraven som ses i Västerviksresolutionen börjar snart hänvisas till på andra orter. Redan efter några dagar är det här uppe i Stockholm, men då ser vi att de nationella politikerna tagit bort sådant som inte riktigt passar dem. Hjalmar Branting och Per Albin Hansson lägger till egna förslag, de tar spjärn mot resolutionerna och börjar hotar lite med revolutionsvapen. Det ligger inte i Västerviks anda, där man var mån om att det skulle gå lugnt till, berättar Nimhed och avslutar:
– Kärnan i Västerviksresolutionen får ett annat budskap när den används nationellt. Det var en kraftfull men också disciplinerad demonstration i Västervik. Det var väl berättigat i och med att påbrödskort och mathantering hade misskötts ganska kraftigt, något som de ansvariga snabbt erkände och försökte rätta till.
Bakom disken på inne på Corner finns köket, och där fanns förr en scen, berättar fastighetsägare Johan Sandberg.
Augustenburg har varit i Johan Sandbergs familjs ägo sedan 1970-talet. Då öppnade hans far, Lennart Sandberg, hamburgerrestaurangen Corner där, en verksamhet som är igång på samma plats än idag. 2015 genomförde man en mer omfattande renovering av huset, men det finns detaljer där från det förgångna som fortfarande är bevarade. Inne i restauranglokalen syns spår av det som en gång var läktare, och taket med sina välvda hörn och vajrar lämnar också de minnebilder från förr.
1942 tillkom en husdel till Augustenburg, som gjorde att huset var format som ett L. Den delen är riven idag.