Den 11 maj ska folkkäre musikern Jack Vreeswik "skickas iväg i evigheten" med en hyllningskonsert på Bryggaren. Han gick bort i cancer 2023, och hade sedan länge en stark relation till Västervik och publiken här. Under 16 år i rad uppträdde han på Visfestivalen och har även spelat på andra scener i stan.
Vi har tidigare berättat att bland andra Love Tholin (Jacks forne gitarrist), Dan Victor, Joakim Rosendahl, Mattias och Maria Lindvall och Mats Molin är bokade till helkvällen. Nu har ytterligare ett namn tillkommit på listan: Jacks faster, tillika Cornelis Vreeswijks yngsta syster – Tonny Vreeswijk.
– Jag drog ett långskott när jag kontaktade henne, och hon ville väldigt gärna vara med, säger Tony Lindgren, som tillsammans med Pierre Andersson tagit initiativ till konserten.
Tonny Vreeswijk är i 70-årsåldern och bor idag i Motala kommun, men har levt större delen av sitt liv i Nederländerna. Precis som sin bror och brorson har hon alltid älskat att sjunga och spela, och testade under en kort tid sina vingar i musikbranschen. Men efter att ha gett ut en LP och börjat få diverse förfrågningar från olika skivbolag insåg hon snabbt att det inte var något för henne.
– Cornelis hjälpte mig att regissera skivan. Men jag har inte haft någon önskan om att vara med i den där världen, berättar Tonny.
Strax innan Cornelis Vreeswijk dog frågade han om Tonny kunde bli hans "kulturella ambassadör", och utan att tänka efter tackade hon ja. Så vid speciella tillfällen ställer hon ändå upp och sjunger, för att hylla Cornelis namn och hans kulturella arv.
Att även hedra brorsonen Jacks minne tycker hon känns fint.
Hon kommer att sjunga fyra Cornelis-låtar, en om Jack och tre som handlar om de kvinnor som inte blev Jacks mamma.
– Jag ska göra mitt bästa för att hylla honom, och se till att han inte blir glömd.
Hur minns du Jack?
– Han var som min lillebror. Han var åtta år när han flyttade hem till oss i Nederländerna. Cornelis hade så mycket att göra med sin karriär då, och mamman Ingalill hade en ny familj. Han lärde sig holländska som jag, och vi var rätt nära i många år. Sen fick han för sig att han skulle bo hos sin pappa, så då bodde han hos Cornelis en tid. Då såg jag inte honom så ofta längre. Det blir ju så när familjer bor i olika länder.
– Men vi glömde aldrig varandra.
Hur hamnade du i Motala?
– 2007 kom min syster Ida ner till Holland för min syster Mariannes begravning. Det var första gången vi träffades på 15 år. Så ville jag inte ha det, så jag köpte en liten stuga i närheten av där Ida bodde, och hade som sommarställe.
Ida och hennes make Hans Carström hade då flyttat från Stockholm till Väderstad för att hon hade grav kol, och behövde renare luft.
Efter pensionen, och efter att ha blivit änka, bestämde sig Tonny för att flytta till stugan – för att vara nära Ida under hennes sista år. Det var 2017, och strax efter flytten gick Ida bort. Men Tonny blev kvar i Sverige, och har nu funnit sin plats här.
– Jag trivs jättebra och har hittat massor av trevliga människor. Jag är glad att jag är här, där jag har min trädgård, och inte är kvar i "fullbyggda" Holland.
I Västervik har hon aldrig varit tidigare – och hade faktiskt aldrig ens hört talas om staden när Tony ringde.
– Alla jag berättar för att jag ska dit känner till Västervik, men inte jag. Men det ska bli spännande!