Christer Kavhed bestämde sig tidigt för att erbjuda sin övervåning till ukrainska flyktingar. Den 11 april kom familjen. "Det blev bingo", säger han.
I början av mars bestämde sig 77-årige Christer Kavhed för att hjälpa människorna som flytt Putins missiler. Övervåningen i villan på Sankta Gertruds väg stod tom och han erbjöd husrum och trygghet.
– Det var självklart att erbjuda min hjälp. Det hör till saken att min gammelmorfar flydde från Tsarryssland i början av 1900-talet. Jag vet hans historia och hur han mådde efteråt. Det fanns i bakhuvudet, så det var självklart att ställa upp, säger Christer Kavhed.
Den 10 april ringde telefonen. Akko Karlsson, som på ideell basis tagit på sig rollen som samordnare, berättade att det fanns en ukrainsk familj i behov av boende. Christer Kavhed tvekade inte en sekund. Dagen efter anlände en höggravid Vladyslava, hennes mamma och 15-årige lillebror.
– Jag tror jag tänkte i 30 sekunder, sen sa jag: "Okej vi kör". Och det blev ju bingo, säger Christer Kavhed och fortsätter:
– Det är på dagen exakt sex månader sedan de kom till mig. Om man bortser från att de såklart längtade hem så vet jag att de trivdes väldigt bra i Sverige och i Västervik. Vladyslavas mamma måste vara ett språkgeni. När de kom i april kunde hon inte ett ord svenska eller engelska. I dag pratar vi på svenska och engelska. Hon satt vid köksbordet och studerade. Det är fantastiskt.
Under tiden hos Christer föddes dottern Myroslava och den lilla familjen stannade i Västervik över sommaren. Men Vladyslvas längtan efter sin man, att han skulle få träffa deras nyfödda dotter, blev för stark. Läget i Ukraina hade förbättrats och den 5 september reste familjen tillbaka till Bucha.
Fem månader hemma hos Christer resulterade i en unik vänskap. "Jag hoppas att de slipper fly igen. Jag och Veronica har sagt att vi ska åka och hälsa på när det blir fred", säger Christer Kavhed.
Men i veckan eskalerade kriget på nytt och stora delar av Ukraina har bombats av Ryssland.
– Vi har kontakt i stort sett varje dag. Vi använder Whats App, men att skicka videoklipp har jag inte lärt mig än. I morse skrev jag till Vladyslava att de är välkomna tillbaka om det blir för farligt. Det sa jag när de åkte också.
Christer hoppas dock att sin nyfunna vän ska slippa fly en gång till. Drömmen är att istället hälsa på hela familjen i ett Ukraina i fred.
– Min dotter Veronica kom väldigt bra överens med hela familjen. Jag hoppas att de slipper fly igen. Jag och Veronica har sagt att vi ska åka och hälsa på när det blir fred.
När Vladyslava kom till Christer med sin familj var hon höggravid. Några veckor senare föddes lilla Myroslava. Om kriget förvärras är de alltid välkomna tillbaka till villan på Sankta Gertruds väg, berättar Christer.