Chefen: "Priset var ganska chockartat"

Bäst i Sverige. Men också omdiskuterat och ifrågasatt. Henrik Holmberg tycker att debatten om sjukhuset blivit sned.

Ny. När Henrik Holmberg tillträdde som chef 2012 klättrade han upp på taket vid en intervju i VT.

Ny. När Henrik Holmberg tillträdde som chef 2012 klättrade han upp på taket vid en intervju i VT.

Foto: Ellen Nielsen Kindstrand

Västervik2017-01-21 08:00

Henrik Holmberg ställer in ett medarbetarsamtal och klämmer in intervjun med VT mellan två personalmöten. Det är mycket nu. Samma dag ska Västerviks sjukhus utses till Sveriges bästa mellanstora sjukhus av tidningen Dagens Medicin.

Sjukhuschefen möter i huvudentrén, prick på utsatt tid. Där hänger redan ballonger och ett anslag om den nya utmärkelsen. Vi ruschar tillbaka till arbetsrummet i andra änden av sjukhusområdet.

– Här har du Anders, Sveriges bästa elektriker. Hej, hej, säger Holmberg, visar med handen och vinkar sen till några andra anställda.

– Jag vill vara ute mycket, att sitta på kontoret ingår inte i jobbet. 3,5 minuter. Så lång tid tar det från entrén till mitt rum.

"Ganska chockartat faktiskt"

Priset som Sveriges främsta sjukhus kom som en stor överraskning. Inte för att han inte trodde att sjukhuset skulle kunna vinna, Västervik brukar komma högt i olika rankningar, utan för att priset alltid brukar tillkännages i början av mars. Så när en reporter från Dagens Medicin ringde var det säkert om något helt annat.

– Jag trodde att det gällde bemanning, kompetens, vårdplatser eller nån annan fråga som diskuteras. Priset var ganska chockartat faktiskt.

Och roligt naturligtvis, mycket roligt.

– Vi har väldigt dedikerade medarbetare och en vision om att alltid sätta patienten främst. Här är patienten inte bara ett nummer och ett namn, utan en person. Och så är sjukhuset lagom stort. Där har du de viktigaste orsakerna.

Cancervården flyttades ut

Annars har det blåst hårt kring Västerviks sjukhus det senaste året. Det började i våras med en intensiv debatt om den så kallade nivåstruktureringen, där delar av cancervården flyttas från Västervik till andra sjukhus. I gengäld förs annan verksamhet hit.

Diskussionen fortsatte efter sommaren då stängningen av ett antal vårdplatser förlängdes. De flesta platserna är fortfarande stängda, och debatten har vidgats till att handla om bemanningspersonal, bristen på sjuksköterskor och patientsäkerhet.

Henrik Holmberg tycker att debatten är viktig, men också att den har ”förbättringspotential”. Försiktigt uttryckt.

Stora utmaningar väntar

– Ibland blir bilden för mörk. Jag kan själv påverkas och tänka, oj, är det verkligen så här? Men när jag sen kollar data är det inte så illa som en del påstår. Då innebär diskussionen att man får en felaktig bild av verksamheten.

– Sen står vi förstås inför stora utmaningar, utan tvekan. Det gäller till exempel bemanningen på våra vårdavdelningar och tillgången på specialistsjuksköterskor. Men inget ont som inte har något gott med sig. Den förändringskraft vi visade efter sommaren har vi stor nytta av nu.

Henrik Holmberg vill egentligen inte säga hur många vårdplatser som är stängda just nu, ett halvår efter det att de skulle ha öppnats. Journalister, och en del politiker, är alltför fixerade vid siffror. Frågan är mindre relevant, tycker han, ny teknik och nya arbetssätt gör att behovet har minskat och dessutom ändras hela tiden.

Vad händer med platserna?

Men jag envisas. Ok, då. På Västerviks sjukhus finns normalt 156 vårdplatser, varav 28 fortfarande är stängda. Sex av dessa ska öppnas inom kort. Och resten? Det är ingen som riktigt vet.

– Det är klart att det märks, det ska jag inte sticka under stol med. Vi försöker hantera situationen genom att hela tiden höja vår kompetens. Det blir allt viktigare med hög kvalitet i beslutsfattandet, vilka patienter behöver läggas in och inte.

Har man lagt in patienter i onödan tidigare?

– Vi kan väl säga så här. 2015 hade vi 1400 patienter som var inlagda mindre än ett dygn. Allt var inte onödigt, absolut inte, men man kan fråga sig hur mycket man hinner göra på en dag. Det är en väldigt viktig diskussion hur vi hela tiden nyttjar våra resurser på bästa sätt.

Hur ser du på risken att patienter skickas hem för ofta?

– Visst, den risken finns. Men det finns alltid risker i hälso- och sjukvården. Vårt jobb är bland annat att göra dom så små som möjligt.

Hyrpersonal ingen lösning

Bristen på sjuksköterskor på lite längre sikt tror Henrik Holmberg kan lösas med utbildningen på Campus Västervik. Antalet nya sjuksköterskor som utbildas och stannar i kommunen är tillräckligt stort för att täcka sjukhusets behov. Bristen på specialistsjuksköterskor är svårare att lösa.

– Men där har landstinget utbildningstjänster där sjuksköterskor får betalt när de vidareutbildar sig. Det är vi ensamma om i landet. Det tycker jag är attraktivt, att vara anställd och få lön när man utbildar sig vidare.

– Hyrpersonal är ingen lösning på sikt. Den kan lösa akuta problem, men inte utveckla verksamheten.

"Vanlig kille" som vill vara chef

Henrik Holmbergs företrädare som sjukhuschef, Krister Björkegren, är i dag landstingsdirektör. Holmberg brukar beskriva sig som en ”vanlig kille”, men är också tydlig med att han gillar att vara chef. Karriären är nog inte slut. Landstingsdirektör, kan det vara något?

– Nja, det vet jag inte. Men jag gillar att vara involverad i verksamheter och i andra människor, och jag gillar att jobba med hälso- och sjukvård. Jag tycker också om att påverka. Sen får vi se vart det tar mig.

Jobbet som sjukhuschef beskriver han som ”världens bästa”. Alla människor har en relation till sjukvården, vi börjar och avslutar våra liv där, det finns inget viktigare att arbeta med. Sen kan det ha sina sidor att vara chef för en verksamhet som man själv inte är utbildad inom. Holmberg är ju ekonom.

– Jag har ett uttryck för det: Go see, ask why, show respect. Jag tycker att det funkar bra.

En och en halv timme går fort. Henrik Holmberg ska käka lunch, träffa fler anställda och sedan ta emot priset på eftermiddagen. Kul att ses, tack! En snabb handskakning i korridoren. Jag hittar ut själv.

Två röster om Henrik:

Mattias Pettersson, plastbrorsa och god vän:

– Vi lärde känna varann som tonåringar när hans mamma och min pappa flyttade ihop. Det klickade faktiskt direkt. Med tiden har vi blivit väldigt nära vänner. Vad ska jag säga...? Det är en social kille, målmedveten och fokuserad. Han är också en slitvarg, aldrig rädd för att kavla upp ärmarna och hugga i, vad det än är. Men han är också en god lyssnare och duktig på att analysera. Jag jobbar själv som chef och vi diskuterar ofta jobb. För mig är det fantastiskt att kunna ha ett sånt bollplank.

Ragnhild Holmberg, hälso- och sjukvårdsdirektör:

– Jag satt i sjukhusledningen i Västervik när Henrik fick sitt första traineejobb. Redan då såg man att den killen skulle gå långt. Det var också jag som anställde honom som sjukhuschef. Han är en skicklig chef och en bra samarbetspartner till mig. Inlyssnande, beslutsam, väldigt social och gillar att leda. Svaga sidor? Jag anställer ingen med svaga sidor (skratt). . . Nej, allvarligt talat tycker jag inte det. Han är en väldigt bra sjukhuschef som månar både om verksamheten och personalen.

Henrik Holmberg Två röster om Henrik:

Gör: Chef för Västerviks sjukhus sedan 2012

Bor: Hus inte långt från sjukhuset

Bakgrund: Uppvuxen i Västervik. Jobbade på Elfa, CNC Plåt och Arla Ost innan han läste till civilekonom på Linköpings universitet. Olika ekonomijobb i landstinget och ekonomichef för sjukhusen i Västervik och Oskarshamn innan han blev sjukhuschef.

Familj: En 14-årig son och två 12-åriga tvillingtjejer.

Om att vara frånskild pappa: Jag sätter tydligare gränser mellan jobb och familj nu. Man är mer flexibel i en tvåsamhet, nu kan jag inte sticka iväg på ett möte om det är min vecka med barnen. Kvaliteten i umgänget höjs, men det är också lite sorgligt att det skulle krävas en separation för det.

Intressen: Jag är en social person. Det bästa jag vet är att umgås med familj och vänner. Olika former av träning och även vandring på senare år. Gick Fjällräven Classic med sju kompisar förra året.

Läser: Inte jättemycket, men gillar biografier och memoarer. Senaste boken var Sinnesslö av Niklas Wrångberg.

Ser på: Nyheter då och då. Favoritprogram är nog Vinterstudion.

Lyssnar på: Allyssnare. Barnen får bestämma musik i bilen. Danny Saucedo är en väldigt bra artist, Lalehs Bara få va mig själv en fantastisk låt.

Bästa dagen i mitt liv: När jag har fått mina barn, det finns ingen konkurrens.

Sämsta dagen i mitt liv: Dagarna när jag känner att jag inte räcker till, oavsett om det är i jobbet eller privat. Det är jobbigt. Livet är ju en tävling på sätt och vis.

Senaste SMS: ”Stort grattis, kompis. Till dig och dina medarbetare, ett fantastiskt erkännande och inspiration. Jag ryser och tänker på er.” Från tidigare sjukhuschefen i Oskarshamn Bente Transö.

Mattias Pettersson, plastbrorsa och god vän:

– Vi lärde känna varann som tonåringar när hans mamma och min pappa flyttade ihop. Det klickade faktiskt direkt. Med tiden har vi blivit väldigt nära vänner. Vad ska jag säga. . .? Det är en social kille, målmedveten och fokuserad. Han är också en slitvarg, aldrig rädd för att kavla upp ärmarna och hugga i, vad det än är. Men han är också en god lyssnare och duktig på att analysera. Jag jobbar själv som chef och vi diskuterar ofta jobb. För mig är det fantastiskt att kunna ha ett sånt bollplank.

Ragnhild Holmberg, hälso- och sjukvårdsdirektör:

– Jag satt i sjukhusledningen i Västervik när Henrik fick sitt första traineejobb. Redan då såg man att den killen skulle gå långt. Det var också jag som anställde honom som sjukhuschef. Han är en skicklig chef och en bra samarbetspartner till mig. Inlyssnande, beslutsam, väldigt social och gillar att leda. Svaga sidor? Jag anställer ingen med svaga sidor (skratt). . . Nej, allvarligt talat tycker jag inte det. Han är en väldigt bra sjukhuschef som månar både om verksamheten och personalen.

Mikael Sönne möter Henrik Holmberg

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!