Först lite förhållningsorder. Joakim Jansson lägger upp två mobiltelefoner på skrivbordet framför sig, den vanliga tjänstetelefonen och en telefon för Räddningschef i beredskap (RCB) och Tjänsteman i beredskap (TIB). Bredvid placerar han en rakelenhet för samtal över blåljusmyndigheternas kommunikationssystem.
– Jag är i beredskap fram till torsdag, det kan vara bra att veta. Ringer det måste jag svara. Och händer det något kanske jag måste sticka.
Två dagar före intervjun utbröt en gräsbrand på Segersgärde och tre byggnader brann ner. Dagen efter fick han avbryta ett möte med kommunens evenemangsgrupp för ett larm om en brand i en soptunna. Man vet aldrig.
– Jag kan också anmoda dig om din tjänsteplikt. Det innebär att jag kan beordra dig att arbeta i min stab. Det är en möjlighet alla räddningsledare har vid riktigt stora händelser, fortsätter han och tillägger att hittills har han aldrig behövt göra det.
Som räddnings- och säkerhetschef i Västerviks kommun har Joakim Jansson ett brett uppdrag. Han är högste chef för 130 anställda och ansvarar för allt från räddningstjänstens praktiska arbete till förebyggande insatser, krisberedskap och kommunens säkerhetsarbete. Det övergripande ansvaret för kommunens alla försäkringar ligger också hos honom.
På ett rullande schema är Joakim Jansson också en av fyra räddningschefer i beredskap. Då är det han som rycker ut och leder insatserna. Dessutom är han deltidsbrandman i Loftahammar.
– Jag är inte mycket för det här med hierarkier. Jag gör allting, från vanligt chefsjobb med löner och ekonomi till praktisk hjärt- och lungräddning, säger han.
När ambulansen vid ett tillfälle förra året blev försenad efter ett hjärtstopp, satte sig Joakim Jansson själv i bilen och körde hem till den drabbade kvinnan. Detta trots att ingen egentligen ska rycka ut ensam på ett larm.
– Min drivkraft är att göra skillnad för andra människor, det har jag insett med åren. Det ger mig energi tillbaka.
Joakim Jansson växte upp i Örbäcken med mamma, pappa, en äldre och en yngre bror. Mamman jobbade på sekretariatet i kommunen, medan pappan fortfarande säljer vitvaror i en egen butik. Joakim gillade skolan, och hade särskilt lätt för ämnen som matte och ekonomi.
Fritiden tillbringades ofta ute i skärgården, både morfadern och en morbror har arbetat som fiskare.
– Det var en bra uppväxt, väldigt bra. Jag blev till och med lite bortskämd. Det var en annan tid också, trygg och harmonisk. Man hade fast telefon, ettan och tvåan och sedan fyran på tv och möjligen en video. . . Informationsflödet var mycket mer begränsat än i dag och mycket i livet var enklare.
I tvåan på gymnasiet blev han tillsammans med Sara (Stenbeck), som i dag är hans fru och mamma till fyra barn. ”En söt tjej med intressant personlighet”, tyckte Joakim som minns hur romansen inleddes med en fika på jullovet.
Efter gymnasiet blev det Kalmar för det unga paret. Sara studerade till lärare och Joakim, som inte riktigt visste vad han ville göra, fick jobb i kundtjänsten på Telia. Det blev början på en dramatisk karriär inom telefonbolaget.
1996 byttes Kalmar mot Göteborg. Internet började bli stort, och Joakim Jansson jobbade mer och mer med den nya informationskällan. Mycket gick väldigt snabbt, ingen ville missa IT-tåget som ökade farten, efter hand blev det jobb dygnet runt och ”ganska crazy tider”, som han uttrycker det. Ett par år senare var han affärschef med ekonomiskt ansvar för ett par miljarder kronor och flygpendlade mellan Göteborg och Stockholm minst tre dagar i veckan.
En kille i karriären, inte 30 år fyllda.
– Nja, jag har aldrig sett mig så. Pengar och makt har aldrig varit viktigt för mig. Däremot drivs jag av att lära mig nya saker, jag är intresserad av ledarskap och att utveckla organisationer. Hur bygger man ett bra lag, sånt triggar mig.
Vid millennieskiftet fick Sara jobb i Västervik och paret flyttade hem till Loftahammar. Telia inredde ett kontor i bostaden och Joakim veckopendlade till Stockholm. Han anmälde sig också som deltidsbrandman i Loftahammar. Det var också ett beslut som skulle få konsekvenser.
– Det blev en bra mix i mitt liv. När jag vara hemma i Loftahammar hade jag en konkret uppgift och fick hjälpa människor, när jag var upp i Stockholm var det bara jobbet som gällde.
Uppdraget som deltidsbrandman ledde fram till ett ”unikt erbjudande” några år senare. Ville Joakim Jansson bli säkerhetssamordnare i Västerviks kommun? Det var inte alls så välbetalt och inte alls så ”tjusigt” som att jobba med internet på Telia – å andra sidan var det något nytt och intressant. Dessutom på hemmaplan och i högsta grad samhällsnyttigt.
Efter lite funderade blev det – ja.
– Kollegorna i Stockholm trodde att jag skämtade. När jag slutade fick jag ett par träskor och en kofta. Det var deras bild av Västerviks kommun.
Förutom en kort utflykt som privatmarknadschef på Tjustbygdens sparbank har Joakim Jansson fortsatt att arbeta med räddnings- och säkerhetsfrågor. Sedan 2012 som högste chef. Han trivs med att jobba i offentlig sektor.
– En del har en lite nedlåtande syn på att jobba i en kommun, att det är lite tråkigt, långsamt och kanske inte attraherar de allra skarpaste hjärnorna. Ingenting kunde vara mer fel. Här jobbar en väldig massa fantastiskt duktiga människor som gör stor samhällsnytta.
Vid sidan av jobbet har Joakim Jansson också flera ideella uppdrag. Han är aktiv i Loftahammars golfklubb och engagerad i samhällsföreningen på orten. Så sent som förra året gjorde han ett inhopp i Tjust IF och blev till och med utsedd till veckans spelare i VT. Och så en stor familj ovanpå det. Och ständigt nåbar i jobbet. Hur hinner karln, om han gör det?
– Barnen är ofta med mig, på styrelsemöten, i golfklubben eller på träningar. Det är ett sätt att umgås. Men det är klart när vi fick tvillingar 2010, då fick jag sätta en del engagemang på paus. Rotary till exempel.
Har du balans i livet?– Nja, ibland kan jag väl känna att det blir lite för intensivt. Men samtidigt är jobbet så kul, och viktigt. Det pratas mycket om att man ska sätta gränser mellan jobbet och det privata, men jag har inget behov av det.
Och barnen, vad tycker de?– De tycker nog att det blir lite mycket ibland. Pappa, du behöver väl inte svara nu, kan de säga. Det blir nog lite många telefonsamtal ibland. Och jobb vid datorn.
Joakim Jansson säger att han är duktig på att prioritera och att han insett att fysisk närvaro (i hemmet, med barnen) inte alltid är detsamma som mental närvaro. Han försöker tänka på det. Varje år reser hela familjen till Gran Canaria för att bara vara tillsammans.
Men telefonen, den stänger han inte av.
– Nej, aldrig. Bara om den låst sig och behöver starta om. Och jag svarar jämt.