Tänk dig att inte kunna gå in på internet när du vill. Inte handla en bit kött på marknaden om du känner för det, utan vara beroende av statliga matkuponger. Så är verkligheten för kubanerna, ett folk som i 50 år levt under kommunismens förtryck. En liten elit lever i överflöd medan större delen av befolkningen är mycket fattig.
- Kuba är fortfarande ett bra land att komma till som turist, om man har skygglappar på sig. Men om man tar bort skygglapparna, ser sig omkring och börjar fråga så ser man att befolkningen lider, säger Jorge Chavez, som gjorde just det under en semestervecka med familjen i somras.
Jorge Chavez kämpade för demokrati och frihet under Pinochetregimens fall i Chile, och har i många år jobbat med demokratifrågor i Västervik. I Kuba fick han möjlighet att träffa en av dem som bedriver samma kamp, men på andra villkor - oppositionsledaren Oswaldo Payá.
- Det var ett väldigt spännande möte. Men det var inte självklart att vi skulle få träffas. Vi fick se till att undvika kameror, annars riskerade vi att regimen hittade någon orsak att skicka hem oss.
Oswaldo Payá har lyckats ena oppositionen i Kuba, och är i år nominerad till Nobels fredspris. Under 23 år har han envist arbetat för ett demokratiskt Kuba - på fredlig väg, utan någon blodig revolution. Men priset är högt. Han är stämplad av regimen som landsförrädare, och har inte tillgång till internet.
- Men regimen törs inte röra honom eftersom han är så känd.
Den som engagerar sig för demokrati riskerar annars att bli utsatt för repressalier. Övervakningskameror finns överallt, och folk är rädda för att säga något negativt om regimen.
Jorge Chavez fick även möta några engagerade kubanska ungdomar under resan, och berättade för dem om kampen i Chile.
- Jag berättade om hur vi tänkte och jobbade, och kunde ge dessa ungdomar vetskapen om att "ingenting är omöjligt". De har inga kommunikationskanaler, och måste gömma sig. På samma vis fick vi göra i Chile. Men vi blev starkare ändå, och det kan deras rörelse också bli.
Vi svenskar tar demokratin för given, menar Jorge Chavez, och ger samtidigt sina lokala meningsmotståndare en känga.
- Tänk, i lilla Västervik har vi en grupp ungdomar som tror på detta, en ideologisk utopi. Kanske Västervik skulle skicka sina ungdomar hit likväl som till Auschwitz för att se verkligheten.