Klassiska hus
Fattiga, gamla, alkoholister, socialarbetare och skådespelare. Många har huserat i det Cederflychtska huset under de 270 år som byggnaden funnits.
Huset på Hospitalsgatan alldeles intill Sankta Gertruds kyrka i Västervik är uppkallat efter Anna Cederflycht, en förmögen kvinna som levde på 1700-talet. Anna bodde på herrgården Helgerums säteri, och levde separerad från sin man efter att deras giftermål börja knaka i fogarna. När maken dog ärvde hon en stor summa pengar, och dessa skänkte hon till välgörenhet. Ett av de ändamål hon donerade till var uppförandet av ett hus för gamla och fattiga i Västervik. Huset stod färdigt 1751.
Cederflychtska huset fungerade först som fattighus och äldreboende i 45 år. 1813 inrättades "kurhus och lasarett" i byggnaden. Här fanns "dårceller" för personer med psykisk ohälsa, och det riktades kritik mot sjukhuset och de missförhållanden som ska ha förekommit där.
År 1870 tog Västerviks stad över byggnaden, och verksamheten övergick till att återigen bli ett boende för äldre. Vid 1950-talets slut blev det istället nya Gertrudsgården en bit bort som får ta emot de gamla, och Cederflychtska blev ett inackorderingshem för alkoholister. En period bedrevs där ett visst kreativt arbete – bland annat har föreningen Teaterskeppet repeterat på husets vind.
År 1992 slutade det med att Västerviks församling tog över Cederflychtska huset, som sedan dess tjänat som Kyrkans hus. Idag är det rosa huset på Hospitalsgatan alltså besöksadress för Södra Tjusts pastorat. Malin Ekberg, kommunikatör för pastoratet, berättar att husets lokaler används som expedition, kontor och mötesrum.
Innan kyrkan skulle ta över huset försvann ett porträtt föreställande Anna Cederflychts mor, Christina Månsdotter, från huset. Porträttet representerade Anna, och hade hängt där länge. År 1995 hängdes en kopia upp med ram i huset, och porträttet hänger uppe än idag berättar Malin Ekberg. Det sitter placerat på en av väggarna i trappan på väg upp till andra våningen.
I artikeln "På kvällen vaknar spöket till liv" som publicerades i VT 2002, berättar anställda vid Kyrkans hus att de varit med om oförklarliga upplevelser i Cederflychtska huset. Steg i tomma korridorer, mörka skuggor som försvinner upp för trappor och en plötslig doft av svavel är några av de spökupplevelser anställda vittnar om. De trodde då att det var en person vid namn Nils Svensson, som bodde som fattig i Cederflychtska på 1750-talet, som kunde komma på besök.