Kaninen är vanvårdad. Klorna är väldigt långa, den är uttorkad och i pälsen hänger klumpar med bajs, de har torkat fast under längre tid. Avföringen har börjat att fräta på huden runt rumpan, där finns det sår.
Ändå håller den sig stilla när Cecilia Björling, Pernilla Holmberg och Marie Johansson klipper bort päls och trimmar klor. De tre kvinnorna känner inte varandra men har alla ställt upp för kaninen, när ingen annan har gjort det.
– Det var min pappa som ringde till min sambo för att gratulerar på födelsedagen. Han berättade då att han sett en övergiven kanin vid återvinningsstationen. Jag hörde samtalet och blev först arg: "varför tar du inte hand om den?" var min första reaktion.
Han fick inte in buren i bilen, visade det sig. Cecilia själv satte sig i sin egen bil, modell större, och körde till Stenhamra. Klockan var då strax innan 23 på onsdagskvällen.
Väl där fick hon hjälp av sin svärfar att baxa in buren i bilen.
– Toppen på buren var lös, jag körde väldigt försiktigt. Jag ville inte ha en lös kanin i bilen när jag körde.
Själv har hon ingen kaninvana. Hon och sambon lade in mat till kaninen, och rent vatten. Sedan fick den övernatta i tvättstugan, så familjens tre barn inte skulle upptäcka den.
Så här dagen efter är det mycket att styra med. Responsen blev stor när Cecilia delade bilder på kaninen på sociala medier, bilder och ord som spred sig som en löpeld över internet och i kaningrupper på Facebook.
– Det är många som har erbjudit hjälp, konstaterar Cecilia.
Två av hjälparna är här. Pernilla, som själv har kaninen, kom med kunskap, hö, spån och annat som behövs. Maria håller i när det klipps och trimmas.
Kaninen verkar vara en hane, ganska ung, under året är gissningen. Först var den aggressiv, men i takt med att de har hanterat den har den blivit lugnare.
Cecilia kommer att polisanmäla det hela.
– Men just nu är det prio att få ordning på allt, att få den att dricka och börja må bättre. Jag kommer inte bara ge bort den till första som vill, jag vill att den ska hamna hos någon med stor vana av kaniner. Under tiden så behåller vi den, säger hon.
Hon är fortfarande arg, och lite ledsen.
– Det är så jäkla fegt, jag hoppas att de skäms! Det finns väl hundra andra vettigare saker att göra än att överge den. Det är djurplågeri, som pågått under en lång tid. Jag fattar inte hur man kan göra så.