Årets påskbuffé hemma hos Catrin och Stefan innehöll både svenska och ukrainska rätter.
Tanken var att erbjuda mat och husrum under några dygn men dygnen blev till veckor och veckorna till månader.
– Vi trodde som många andra som gick in i det här att kommunen skulle ta vid och ordna med boende allt eftersom, säger Catrin och Stefan.
Men ångrar sig gör de inte. Erfarenheten har berikat dem och i paret Monholova har de fått vänner för livet.
När vi träffar Catrin och Stefan har det gått ett par veckor sedan Nataliia och Dmitry flyttade till eget boende.
Men de fyra har inte tröttnat på varandra. För samma kväll är paret Bertilsson/Larsson hembjudna till sina ukrainska vänner på middag.
– Vi hörs dagligen, säger Catrin.
Det var i samband med att bussarna med ukrainska flyktingar kom till Västervik i mars som Catrin och Stefan gick med i Facebook-gruppen Värdfamiljer i Västervik med omnejd.
– Vi blev väldigt illa berörda av rapporterna från Ukraina och ville gärna hjälpa på något sätt. Och eftersom mina tvillingsöner är vuxna och inte längre bor kvar hemma hade vi ju lite plats över, säger Catrin.
Men, som sagt – tanken var att erbjuda husrum kortsiktigt.
– På sätt och vis var det kanske tur att vi inte visste hur många veckor det skulle bli för då vet jag inte om vi hade vågat åta oss detta, säger Catrin.
– Framför allt med tanke på att vi inte hade något gemensamt språk.
Stefan berättar hur de använt sig av Google translate. Det fungerade förvånansvärt bra men ibland blev det galet, säger han och förklarar att appen givit upphov till många skratt.
– Nataliia och Dmitry är öppna och sociala personer, lätta att lära känna, och det bidrog nog till att det gick så bra som det gjorde att bo så tätt inpå varandra, säger han och tillägger:
– Det är ju tveksamt om man ens orkat bo så tätt med sina allra bästa vänner under så lång tid, säger han.
Jobbigast under perioden var just att aldrig ha någon egentid, tycker Stefan.
– Språket var visserligen också en utmaning men det löste sig bra.
Catrin Bertilsson och Stefan Larsson berättar att tiden som värdfamilj varit berikande och utmanande. Allt fix med alla myndigheter och långa väntetider har varit bland det allra jobbigaste, tycker Catrin.
Faktum är att tiden tillsammans inte bara utmynnat i vänskap utan också i en bok – ja, du läste rätt. Närmare bestämt en barnbok.
Catrin, som är frisör, berättar:
– Jag fick höra av en kund som är bibliotekarie att det var svårt att få tag i barnböcker på ukrainska, och jag som alltid velat skriva en bok tänkte att nu var det dags.
Uppslag saknades inte. Här kan avslöjas att en viss katt har huvudrollen.
Och om detta får vi lov att återkomma.
Paret Monholova hade med sig en älskad familjemedlem till Sverige, innekatten Lillo (till vänster) – märkvärdigt lik Catrins och Stefans katt Java (till höger) som dog för två år sedan och som fortfarande är mycket saknad.