Carl Petter Björklund jagade prenumeranter på stan
På kajen stod folk och skrattade när Carl Olof Ekblad och Carl Petter Björklund lastade ur sin lilla tryckpress och övrig utrustning. Två månader senare hade Västervik en tidning. En tidning, numera VT, som fortfarande troget kommer ut med nya nummer.
Foto:
Carl Petter Björklund var mycket initiativrik ung man. En torparson från Södermanland som tidigt kom till staden Nyköping. Där fick han som 16-åring börja vid ett boktryckeri som innehades av en rådman Winge.
Tankarna svindlade. Läsa och skriva kunde han redan men att nu själv få trycka de ord, som skulle läsas av andra var väl ett strå vassare. Han utbildade sig till såväl typograf som bokbindare.
Sondottern Ingeborg Björklund berättade i sin novell Augusta:
"Han hade varit hos Winge i mer än fyra år, då han en dag, när han väntade på ett korrektur, som Winge höll på att gå igenom, lade märke till ett litet blad, en tidning som låg på bordet. Aftonbladet stod det och med mindre stil "i Stockholm". Han grep efter bladet och läste det. Slutligen vågade han komma fram med en fråga:
- Tror inte herr rådmannen vi skulle kunna trycka en tidning här i Nyköping?
Den äldre mannen såg på honom över glasögonen.
- Nej du! Jag har nog tänkt på saken, jag med, men jag tror inte att det är någon affär. Ska man ge ut en tidning måste man vara många till lags. Skulle det stå något i tidningen, som verkade stötande på någon skulle jag förlora kunder. Förresten är denne Hierta en rabulist, sägs det, en libertin, och hans tidning (Aftonbladet) lär inte bli långlivad.
- Vad menas med en libertin?
- Kors vet du inte det? En sån där som håller på franska revolutionens mördare och pöbel. Jag håller på adeln. Någon ordning ska det vara."
Ingeborg Björklund var alltså sondotter till Carl Petter Björklund. Augusta var Ingeborgs farmor och hon var Carl Petters andra hustru. Augusta var född Goldkuhl och var dotter till postmästaren och majoren Wilhelm Goldkuhl. (På Hamngatan i Västervik finns ett byggnadsminnesförklarat hus, Goldkuhlska gården).
Det blev en tidning i Västervik i stället. Kompisen Ekblad hade fått ärva en del pengar av sin far som varit sjökapten och handlande i Västervik. Nu ville även sonen dit men för att starta ett tryckeri och en tidning. Carl Petter, som nu var 24 år, hängde med på äventyret.
En liten tryckpress i trä inköptes i Vadstena, drogs med oxkärra till kusten och lastades ombord på en skärgårdsjakt. Färden till Västervik gick bra tills det blev lä strax utanför Västervik. Björklund ropade till sig en passerande eka och så liftade man in till stan.
Dagen efter kom segeljakten med utrustningen. Ingeborg Björklund skrev:
"Och när de då började lasta av sin press och sina tryckfärgspytsar och sina trälådor med typer och sina pappersrullar! Folk samlade sig och gapade. Några skakade på huvudet och spådde dem brakande nederlag. Stan hade rett sig utan tryckeri förr och kunde nog göra så i fortsättningen!"
Men tryckpressen klämdes in i ett gammalt dragigt skjul och Carl Petter Björklund sprang runt och fick ihop 200 prenumeranter. Så kom efter två månaders förberedelser Westerviks Weckoblad ut.
1837 började företaget att även bedriva bokhandel. 1855 upptogs Ekblads svåger, juveleraren John Erik Dahlman i affären.
1878 avled Dahlman och året därefter även Carl Olof Ekblad.
C P Björklund sökte nytt folk och dessa blev Oscar Hultgren och Carl Fredrik Cyrillus Edholm.
C F Edholm kunde efter lärlingstid så småningom titulera sig bokhandlare och han hamnade snart i stadsfullmäktige.
I detta fullmäktige väckte han 1895 en motion om ett anslag på högst 4000 kronor för utredning om vattenledning och bättre belysning.
Lite märkligt var att såväl Edholm som Björklund fått gator uppkallade efter sig men inte Ekblad själv.
Källor: I huvudsak gamla tidningsartiklar samt Ingeborg Björklunds novell Augusta. Den finns på Stadsbiblioteket som referenslitteratur.
Så jobbar vi med nyheter