Anna Helmersson, Carina Andersson och vårdhunden Osse på promenad.
En kall vind blåser mellan husen på Midgård och det utlovade regnet har förvandlats till små snökorn som lägger sig på utemöbler och gångbanor. Men värmen mellan Carina och Osse kan inga vädernycker rå på.
– Han är snäll, och han är mysig, säger Carina och ler.
Hunden Osse är fem år och av rasen welsh springer spaniel. På Svenska Kennelklubbens hemsida står det att det är en hund "som vill ha meningsfulla, stimulerande uppgifter att utföra".
Den beskrivningen passar alldeles förträffligt in på Osses jobb, som handlar om att vara en del av omsorgen för funktionsnedsatta i Västerviks kommun.
Hans ägare, Anna Helmersson, jobbar 50 procent med detta och resten av tiden som samordnare på en gruppbostad. Förutom Osse har hon två andra hundar, vårdhunden Backi, som snart ska gå i pension, och Ticko, som är under utbildning till vårdhund.
I Västerviks kommun kan man få vårdhund på remiss även i äldreomsorgen, där Amanda Månsson och hunden Lotus arbetar.
Alla blivande vårdhundar får börja med att göra ett lämplighetstest.
– Man tittar på att den är öppen och glad i människor, och att den gillar att ta kontakt, säger Anna.
En vårdhund måste vara stabil. Den får inte reagera på konstiga ljud och den måste kunna fungera med olika slags människor.
– Sedan ska de vara lekfulla. Det är en viktig del av jobbet, säger Anna.
Osse är en apporterande hund, vilket betyder att han tycker att det är roligt att få i uppdrag att hämta saker. Det är en bra egenskap hos en vårdhund, eftersom det går lätt att hitta på lekar med den då.
Till skillnad mot flera andra jobbande hundar, måste en vårdhund kunna samarbeta även med andra människor än sin förare, och acceptera att hundföraren ibland tar ett steg tillbaka.
Carina, som känt Osse i flera år, gillar att leka med honom. Hon visar flera trick. Ett av dem är att hon "pratar" med handen, genom att sätta ihop tummen med övriga fingrar flera gånger. Då ger Osse till ett kort skall.
När vi reser oss för att gå, vill Osse krama Carina. Han sätter upp tassarna mot hennes rosa jacka. Så får han inte göra med vem som helst, men han vet att det är okej med Carina. Hon ser bara glad ut.
När Carina ska redogöra för vad som är målet med vårdhundarnas besök hos henne, säger hon kort och gott att det är för att hon ska må bra. Och hon vet att det fungerar.
– Jag känner mig så lugn med hundarna.
Osse, fem år, är utbildad vårdhund.