Jeanette Berg är verksamhetschef för kirurgavdelningen i Västervik, och har sett hur bröstcancerkirurgi utvecklats under 2000-talet.
Positiva trender
Jeanette Berg är verksamhetschef för kirurgavdelningen i Västervik.
– När jag var alldeles ny som kirurg fick jag i uppgift att ta bort bröstet på en patient med bröstcancer. Det kunde man lägga på en färsk läkare, det sågs inte som så "viktigt", berättar hon.
Sedan dess har mycket hänt.
– Idag vet vi att man inte blir friskare av att ta bort hela bröstet. I dag opererar vi bara det som är nödvändigt, säger Jeanette.
Bröstkirurg Emma Starck tillägger:
– Idag opererar vi heller inte bort alla lymfkörtlar i armhålan om det inte behövs. Det gjorde man förr, och då fick patienterna oftare lymfödem, alltså problem med svullen arm på sidan som opererades.
På kirurgavdelningen jobbar även kontaktsjuksköterskan Karin Jelili Ytterholm. På urologmottagningen jobbar Hendrik Bamberg och kontaktsjuksköterskan Emma Bäck.
Tillsammans har de fem närmare hundra års erfarenhet av bröst- och prostatacancerbehandling, och de kan konstatera att cancervården har gjort stora framsteg de senaste decennierna.
1980 överlevde ungefär 6 av 10 kvinnor tio år efter sin bröstcancerdiagnos. Idag är den siffran 9 av 10 kvinnor.
Samma sak har skett när det gäller män som drabbas av prostatacancer. Idag är det 9 av 10 män som fortfarande lever tio år efter sin cancerdiagnos. 1980 överlevde knappt 4 av 10 män.
Det här beror delvis på att många idag får sin cancerdiagnos i ett tidigt skede – vilket gör att det blir lättare att behandla.
Kampanjer som Rosa bandet och Mustaschkampen har bidragit till att öka medvetenheten om bröst- och prostatacancer, vilket gör att fler söker vård i tid, vilket gör sjukdomarna lättare att behandla.
Bröstcancer upptäcks ofta genom mammografi – som erbjudits i hela Sverige sedan 1997. I region Kalmar är invånarna bättre än genomsnittet att gå på sina mammografiundersökningar.
Men prostatacancer är svårare att upptäcka. Sjukdomen utvecklas långsamt, och märks oftast inte av. Det innebär samtidigt att man kan leva länge utan besvär.
Någon screening för prostatacancer är inte utbyggd i Sverige ännu. Region Kalmar är i startgroparna för att börja erbjuda män i 50-årsåldern PSA-prov som indikerar hur stor risken för prostatacancer är.
– Det kommer att göra att vi hittar det fåtal patienter som har en snabbväxande cancer, säger Hendrik Bamberg.
Han förklarar vidare hur man idag minskat riskerna när man ska ställa en diagnos. Med magnetkameraundersökning vet man nu var man ska leta, och på sikt kommer man inte längre ta biopsier genom ändtarmen, utan bredvid, vilket minskar risken för komplikationer.
– Förr var det en sanning att prostatacancer ska opereras. Nu vet vi att det i många fall inte behövs, säger Bamberg.
Ett orosmoln på urologmottagningen är att det blir allt färre vårdplatser i Sverige. "Vi såg under pandemin vilka små marginaler vi har att jobba med. Vi måste ha vårdplatser, eftersom vi måste lägga in patienterna", förklarar överläkare Hendrik Bamberg.
De senaste åren har Emma Bäck och Karin Jelili Ytterholm fått fler telefonsamtal. De är cancerpatienternas kontaktsjuksköterskor.
– Förr hade inte patienten en namngiven person de kunde ringa. Nu sitter vi med under patientens besök här, och de kan ringa oss eller chatta med oss på 1177.se om det är något de undrar mellan besöken, förklarar Karin.
– Ofta blir man ganska "blockerad" när man får ett cancerbesked. Man hör kanske inte så mycket annat än ordet cancer – och sedan kommer frågorna när man är ensam. Då har de våra nummer. Det är en stor skillnad för patienten, som nu kan känna sig delaktiga, säger Emma.
Emma Bäck och Karin Jelili Ytterholm är kontaktsjuksköterskor och lotsar patienten genom behandlingen. Patienter kan både ringa direkt till dem, eller chatta med dem på 1177. Det har gjort att patienter känner en större delaktighet i sin behandling.
Bröst- och prostatacancer är givande och – faktiskt – roligt att jobba med, konstaterar personalen.
– Även om det är ett tråkigt besked att lämna så finns det i de allra flesta fallen en botande behandling, och man känner att man gör nytta, säger Jeanette.
Emma Bäck tillägger:
– Vi står inte med tomma händer. Vi har alltid något att erbjuda.