Camilla tvålar till i köket
Camilla Gustavsson gör tvål hemma i köket, både för eget bruk och till försäljning.- Det är en rolig hobby som ger lite guldkantspengar, säger hon.
- Över huvud taget är det mycket som är hemmagjort här, säger hon.
Vi fortsätter genom hallen ut i köket. På spisen står en gryta med en rostfri skål i, och på bänken ligger några glycerinblock. Små droppflaskor med eteriska oljor och färg står på en träbräda.
- Det är här det händer, säger Camilla. I dag tänkte jag göra grönmyntatvål.
Att göra tvål är en hobby hon har. Det började med en väninna som pysslar och frågade om de inte skulle göra tvål tillsammans.
- När vi hade gjort det en gång kände jag att det här var min grej. Sedan har jag fortsatt i egen stil.
Vattnet i grytan börjar sjuda. Camilla lägger i ett glycerinblock och låter det smälta. Efter en stund är konsistensen som filmjölk - vit, lite halvrinnig. Det ser gott ut.
När den smälta glycerinmassan har svalnat en aning är det dags att färga den. Camilla droppar i grön tvålfärg från en liten flaska och rör om med en långskaftad slev. Hon öser, droppar i lite till. Det blir ljust grönt. När hon är nöjd med färgen droppar hon i doftolja, räknar tyst och koncentrerat.
- Färgen kan bli lite intensivare när det stelnar, säger hon.
Camilla Gustavsson experimenterar fram sina tvålar. Recepten skriver hon ned, ändrar lite här och där ibland. Provar gör hon också själv, eller låter nära och kära agera försökskaniner.
- Det är mycket min egen smak som styr. Jag har ofta i sånt som jag tycker är gott. Och det är en filosofi att det ska vara så naturligt som möjligt.
Hon öser upp den flytande, ljusgröna och doftande massan i muffinsformar av silikon. Formen är sladdrig och det gör tvålarna lätta att få ur när de har stelnat efter ett par timmar.
- Jag brukar använda allt möjligt som formar. Urdiskade leverpastejformar, mjölkpaket, glas ...
På köksbänken står ett fat med färdiga tvålar, omsorgsfullt förpackade i cellofan, med snören, handskrivna etiketter och träpärlor som prydnad. Genom cellofanen ser man tvålarna, olika i färg och form. En är halvgenomskinlig, turkosskimrande och ser ut som havsvatten. Inuti den ligger en sjöstjärna, som liksom sakta sjunker mot bottnen. En är vit, fyrkantig och lite knottrig om man tittar noga. "Kokos o vanilj" står det på en liten brun lapp som sitter instucken i snöret. En annan tvål är mörkt brun och överströdd med kaffebönor. Den luktar - kaffe.
- Den ska man ha i köket och tvätta bort matlukt med, säger Camilla. Om man har hållit på med fisk eller lök, till exempel. Så luktar man lite hemtrevligt sen!
Så jobbar vi med nyheter