Camilla ser fram emot fredagens final, men tar ändå uppståndelsen med ro.
Hur känns det att vara i final?
- Roligt! Jag är inte en person som oroar mig för saker så mycket innan men när väl kamerorna är på blir det en annan grej. Det säger väl alla men det är faktiskt svårare att tävla på riktigt än att sitta och titta på programmet i soffan.
Hur hamnade du i programmet från början?
- Jag brukar titta på programmet med min son och han brukar tjata på mig att jag ska ställa upp, jag är intresserad av frågesport i allmänhet. En kväll satt jag med datorn i mitt knä och de sa på programmet att man kunde anmäla sig på hemsidan. Jag gjorde det mest på skoj och trodde inte att jag skulle höra något mer. Dagen efter ringde SVT och ställde 40 frågor direkt i telefonen. Det gick bra och hon som ringde avslutade med att säga "då ses vi snart". Då fattade jag att jag kommit med.
Hur är det att tävla i tv?
- Det är svårt. Vi höll på hela dagen och efter ett tag är det svårt att hålla koncentrationen uppe. Plötsligt inser man allvaret och jag blev faktiskt rädd för att framstå som dum. Jag vill ju inte att barnen ska gå till skolan och skämmas för mig. Annars är det högt tempo och oerhört proffsigt skött. Programledaren Richard Olsson är verkligen ett jätteproffs.
Och så fick du en fråga om var Stegeholms slottsruin ligger...
- Ja det var lite konstigt för jag antar att de slumpar frågorna. När jag hörde det så trodde jag att det var ett skämt, jag höll på att glömma bort att svara.