Tidigare bodde paret i Björkfors, på andra sidan Östgötagränsen. Där lades skolan ned, men barnomsorgen finns kvar.
- Jag blev chockad när jag hörde att man diskuterar att lägga ner barnomsorgen i Odensvi.
- Det var inte enbart på grund av att skolan lades ned som vi flyttade till Mulestad, säger Susanne Hafström. Men läget är inte särskilt bra. Vi har en son på fyra år och en dotter på sex månader. Att de ska behöva resa fem mil varje dag för att komma till barnomsorg, känns uppåt väggarna. För vår del är det helt uteslutet, om barnomsorgen försvinner i Odensvi så måste vi hitta andra lösningar.
Huset i Mulestad är alldeles nybyggt och makarna Hafström är inte de enda familjen med småbarn som investerat i sina hus i Odensvi.
- Jag vet flera stycken som är i samma sits som vi, säger Susanne Hafström. Jag förstår inte hur tjänstemännen tänker. Alla kan/vill inte bo i Gamleby och Västervik. Om landsbygden ska ha en chans att leva måste det finnas basservice så att yngre personer vill flytta dit.
Susanne Hafström påpekar att huset är köpt av ett företag från kommunen.
- Finns det inte barnomsorg så vill inga småbarnsföräldrar flytta till orten, de som har små barn kanske tvingas flytta därifrån. Då försvinner också underlaget för annan service, som affären och sedan går spiralen snabbt nedåt.
Nina Lööw från föräldraföreningen i Odensvi är själv småbarnsmamma.
- Om barnomsorgen läggs ned så måste vi flytta från orten, det har vi konstaterat. Att lägga ner skola och barnomsorg är som att kväva hela samhället. Vi har förgäves försökt få svar på hur mycket man tjänat in på de skolnedläggningar som gjorts.
- Vi frågar oss också om kommunens tjänstemän och politiker inte vill att någon bor på landsbygden? Vill man ha en levande landsbygd så måste det finnas förutsättningar för en sådan.
- Nu vill vi ha positiva besked, så att vi kan planera för en framtid på landsbygden.