En bildörr öppnas och ut kommer en man med en påse frallor i ena handen och ost och tomater i den andra. Det är fredag och på då är det frallfredag på Söne buss. När busschaufförerna kommer in på kontoret efter morgonturerna samlas de här.
– Frallfredag är ett sätt att få chaufförerna att sätta sig ner och umgås, säger trafikledaren Uffe Ottosson medan han skär upp frallor, öppnar smörpaket och skär tomater.
Söne buss har 68 tillsvidareanställda och 16 personer som hoppar in vid behov.
– I dag är 17 man sjuka eller borta. Det är rekord, säger Uffe Ottosson och berättar att verkstadspersonalen just nu är i Polen och besöker en Volvofabrik.
Anders Stenlund som redan har hunnit köra tre turer kommer in i personalrummet. Han berättar att chaufförerna tävlar om vem som kan spara mest bränsle när de kör.
– Det kallas ecodriving. Det gäller att tänka på vad man gör, inte gasa när man kör uppför och försöka rulla så länge det går, säger han och visar en lista över chaufförernas prestationer.
Tillsammans har chaufförerna sparat 260 000 kronor genom att köra mer miljövänligt under 2016. Det tjänar både företag och chaufförer på. Chaufförerna får 50 procent av besparingen i belöning.
– De som kör längre turer med Raskenbussar har en fördel, då är det lättare att spara bränsle, säger Anders Stenlund som nu måste rusa vidare och köra stadsbuss.
Det är mest män som jobbar på Söne buss i Västervik.
– Fem tjejer jobbar här nu, vi försöker få in så många kvinnor som möjligt. I år har vi anställt en kvinnlig chaufför, Kerstin, säger Uffe Ottosson och tillägger att kvinnliga anställda minskar gnället på arbetsplatsen.
– Männen vill inte sitta och gnälla inför kvinnor, menar han.
Plötsligt kommer Gudrun Samuelsson in i personalrummet. Hon började köra buss 1988 och vikarierar när det behövs. Numera är hon pensionär, men tidigare jobbade hon på sjukhuset.
– Det började med en semesterresa till Österrike. Jag tyckte att chaufförerna var så duktiga och jag var så fascinerad av dem. Och då tänkte jag, jag ska bli busschaufför, berättar hon.
När Gudrun Samuelsson kom hem till Västervik berättade hon för sambon om sina planer och när sonen sedan skulle ta motorcykelkort anmälde han även henne till körskolan.
– Och på den vägen är det. Först körde jag buss som hobby. Jag brukade följa med på olika turer och lära mig linjerna bara för att jag tyckte att det var kul, säger Gudrun Samuelsson.
Hon sätter sig ner bredvid sina kollegor.
– Gudrun räddade faktiskt mig en sommar. Det fanns ingen vikarie att ta in. Men då ringde jag Gudrun och hon jobbade för mig i två veckor, säger Tommy Lindgren som har kört buss i 32 år.
Göran Karlsson och Lennart Bolin kör turer för Söne buss norröver. Många av chaufförerna har långa lunchraster mitt på dagen.
– Då sitter vi här och dricker vi kaffe och pratar. Eller så går jag ner på stan, säger Göran Karlsson.
Uffe Ottosson planerar körningarna och om chaufförerna får problem med bussarna ringer de Uffe.
– Det händer alltid något, det är alltid något nytt. Bussarna är ganska gamla, en av dem har kört 135 000 mil, de börjar bli lite slitna, säger Uffe Ottosson som lämnar jobbet klockan fyra om dagarna.
Men bussarna fortsätter att köra fram till midnatt.